OM INDIANBOKENS HISTORIA I SVERIGE - ETT UTKAST

• Om Indianbokens historia i Sverige - 1800 fram till 1880

• Om Sigfrid Nyberg och De första inhemska indianböckerna

• Om Indianboksutgivning i Sverige 1880-1926 - Andra vågen : berbetningar för ungdom och Buffalo Bill

• Om Indianboksutgivning i Sverige 1926-1950

• Om Västernmytens framväxt i Sverige - Buffalo Bill och Kioskböcker

• Om Konsten att läsa och att ha något att läsa

• Litteraturen om indianlitteraturen

Vad som fanns om indianer i Svensk litteratur före 1650-1800, tas upp i senare sammanhang. Då gällde det ju mest ”facklitteratur” kring Sveriges koloni bland indianer i Nya Sverige 1638-1654. Händelsen genererade ett viss intresse bland initierade och några böcker i ämnet publicerades under 1700-talet, men hos gemene man kan indianen knappast ha satt något djupare avtryck.
Likaså sparar vi indianbokshistorien efter 1950 till ett senare tillfälle.

DEN KORTA LISTAN OM LÄSANDET AV INDIANBÖCKER I SVERIGE
- och om den litteratur som kan ha format bilden av indianen.1800-1880
Det här är en epok när begreppet indianen och indianbok etablerar sig i Sverige. Det mesta är kopplat till romantiken och romantiska föreställningar om ”ädla” vildar och exotiska miljöer. Någon westernmyt är inte att tala om. Undantaget är George Catlins bok som sätter indianerna på kartan i hela världen. Och, om några blev embryot till the Wild west så är det Aimard och Reid förstås. I någon mån Ferry och Murray. De lästes och det hela utspelas vanligen i prärie/sydvästområdena. Coopers Prärien och Sigfrid Nybergs försök till indianbok bör ju räknas till västern- prärieskildringar, men hur mycket de spelat roll för westernmyten är väl oklart. I synnerhet som läsaren knappast bekymrade sig om var allting utspelar sig. Det handlar om andra kvaliteter.

Noterbart är just när det gäller indianböcker att vid en här tiden (och senare likväl) är att de i stor utsträckning har sin miljö i Östra USAs skogsland, till skillnad från filmen som mer vanligt utnyttjar prärien och sydvästerns apacher som motiv.

Böcker inom klammer är facklitteratur.
1802
Chateaubriand, Francois René de: Atala. - 1802
Vela eller den osynliga ledsagerskan. - 1825.
Cooper, James Fenimore: Susquehannas källor eller nybyggarne. - 1827.
Cooper, James Fenimore: Den siste mohikanen. - 1828.
[Sealsfield, Charles]: Den legitime och republikanerne. - 1833.
Paulding, [J.K.]: Holländarne i New York. - 1834.
Irving, Washington: Astoria. - 1837.
Bird, Robert Montgomery: Roland Forrester's och hans syster Edithas sällsamma äfventyr bland Vildarne. - 1847.
Marryat, Frederick: Nybyggarne i Canada. - 1847.
[Catlin, George: Nord-amerikas indianer 1848]
[Bremer, Fredrika: Hemmen i den nya verlden. - 1853]
Longfellow, Henry Wadsworth Hiawatha. - 1856.
Horn, W.O. von: Ralf Redstones jagtäfventyr. - 1857.
[Kottenkamp, Frans: De första nybyggarne i Nordamerikanska Vestern. - 1857].
Müller, Karl Amerikanska jaktäfventyr. - 1858.
Nyberg, Sigfrid: Bilder från nordamerikanska gräsöknarne. - 1859.
[Reid, Mayne]: Skalpjägaren. - 1859.
Aimard, Gustave Det stora fribytarbandet eller tigerjägaren. - 1863.
Nyberg, Sigfrid: Svenskarne i Minnisota. - 1863.
Ferry, Gabriel: Skogslöparen. - 1864.
Murray, Ch. R. Prairieblomman bland indianerna. 1867.
Möllhausen, Balduin: Resor i Norra Amerikas klippberg till Ny Mexikos högslätt. - 1867.
James, D.: Urskogens döttrar. - 1879.

TIDIGA SVENSKA RESENÄRER BLAND INDIANER
Sannolikt dröjer det till vår litterärt romantiska epok innan indianen blir ett begrepp bland allmänheten. Utöver den fiktionslitteratur som blir avgörande för indianbilden finns ett par fackböcker som var nog så viktiga för att skapa bilden av (till en början) den ädle vilden.

Bland författare som hade levt en längre tid där fanns t ex Gustaf Unonius (i Wisconsin). Han publicerade sina minnen av USA 1861-62. Fredrik Bremer reste i Minnesota och hennes publicerade dagböcker 1853-54 inkluderar ett fascinerande besök i Dakotaindinernas tipis. Ja hon kommer dem en smula nära, kommer att diskutera kvinnans situation bland indianerna. Till en början tycker hon inte att deras liv verkar särskilt angenämt, men hon kommer snart att modifiera sina intryck och sin inställning till detta.

Bremer, Fredrika
Hemmen i den nya verlden : en dagbok i bref, skrifna under tvenne års resor i Norra Amerika och på Cuba. - Stockholm : Norstedt.

D 1. - 1853. - 468 s.
D 2. - 1853. - 519 s.
D 3. - 1854. - 524 s.

2. oavkortade upplagan. - Solna : K/B Sterno-Coordinato. - 1981-1983. - 6 vol.
Innehåller ett flertal kommentarer kring indianerna i USA och en ögonvittnesskildring
av Dakotaindianer (Sioux) i Minnesota.

DEN VIKTIGASTE BOKEN VAD DET GÄLLER BILDEN AV DEN FRIA INDIANEN
Catlin, George
Nord-amerikas indianer och de, under ett åttaårigt vistande bland de vildaste af deras stammar upplefvade äfventyr och öden / översättning från femte engelska upplagan [via en tysk översättning]. - Stockholm : Berg, 1848. - 320 s. : ill. Orig:s titel: Letters and notes on the manners, customs and conditions of the North American Indians. 1841.
George Catlin är ju den främste skaparen av bilden av den oförstörde prärieindianen, dels genom sina böcker, dels genom sina målningar från det indianska området.

Catlin rekommenderades till folkbiblioteken och fanns säkert i många av dessa och nådde på så vis en vidare läsekrets än mycken annan litteratur se:
Förslag till inrättande af sockenbiblioteker. - 22 s.= Sid. 47-68 i:
LÄSNING FÖR FOLKET // 1859:1. Catlin.

Möllhausen, Balduin
Resor i Norra Amerikas klippberg till Ny Mexikos högslätt / öfversättning av C.E. Möller. - Stockholm : Fahlstedt, 1867.
Orig:s titel: Reisen in die Felsengebirge Nord-Amerikas bis zum Hoch-Platau von Neu-Mexico.

D 1. - 355 s.
D 2. - 313 s.

Kottenkamp, Frans
De första nybyggarne i Nordamerikanska Vestern : Daniel Boone och hans följe-slagare eller Kentuckys grundläggning : Tecumseh och hans broder / översättning [från tyska]. - Örebro : Lindh, 1857. - 572 s. Orig.s titel: Die ersten Amerikaner im Westen. 1855.

INDIANROMANENS FÖRSTA ÅR
I själva verket var lyrik den litterära form som var gällande under 1700-talet, inte romanen. Någon gång under 1800-talet kom med tidningsföljetongen den långa berättelsen att erövra mark. I Sverige blev det en förutsättning för att boken och indianboken skulle bli var mans egendom. Man prenumererade kapitelvis på en följetong/roman som skickades via postdiligens. När man fått alla kapitel så band man in dem till en volym. Detta gjorde att romanen nådde en större publik.

ROMANTIKEN
Utöver en och annan dikt som berörde indianerna i Nordamerika så var det utan tvekan som blev den första bestsellern av indianbokstyp. Ärkeromantik passande tidens ideal.
Det sublima (=ungefär ”häftigt” med modern språkbruk) är en litterär figur som passar tiden utmärkt. Kan också kopplas till ”tremendum et fascinosum”, alltså farligt men spännande.

1802
Chateaubriand, Francois René de
Atala, eller Tvänne Vildars kärleks-händelser i öknen / af F.A. Chateaubriant ; från sista franska original-uplagan öfversatt af J.S. Ekmanson. - Stockholm : Holmberg, 1802. - 154 s.

Ny utg. - 1805.

Den följdes ju snabbt av indianbokens prototyp som utgivits i åtskilliga upplagor. Vi talar förstås om James Fenimore Coopers ”Skinnstrumpa-serie”.

Men först ett litet pekoral:

VELA - Österrike

Vela eller den osynliga ledsagerskan : dels familj-händelse, dels robinsonade / öfversättning. - Stockholm : Marquardska bok-tryckeriet, 1825. - 147 s.
Tyskt/österrikiskt original: Vela, das Mädchen aus Meriko (sic, inte Mexiko), oder der unsichtbare Begleiter: Theils Familiengeschichte, theils Robinsonade. Leipzig: Hinrichs, 1802. Se även.
Omnämnd som läsning i Flygare Carléns "Pål Värning”.
En av de tidiga böckerna där Nordamerikas indianer förekommer. Påminner en del om Chateaubriands Atala, men mycket torftigare berättad. Vela är en indiankvinna. Vår hjälte träffar på henne någonstans mellan Florida och trakterna av Philadelphia, inte i Mexiko, åtminstone i den svenska versionen.
I trakterna av Bern lever den känslosamme Ludvig. I sinom tid hamnar han via Västindien i Florida. ”Jag vill djupare in i Amerikas vilda skogar och allt mer aflägsna mig ifrån alla menniskor…” Sid 94. ”Han hade nu uppgjort sin plan : Engelska trupperna sammandrogos, för att bekriga en upprorisk vild folkstam, Ludvig ville då gå i krigstjenst, för att derigenom finna döden.” (sid 95). ”Ändtligen landstego de på kusten av Florida. Allt der hade ett krigiskt utseende. Soldaterna brunno af begär att slåss med Vildarna, och dessa fruktade dem ej, sedan de voro öfvertygade, att Européerna voro menskliga varelser likasm sig sjelfve.” Sid 97. Efter diverse krigsupplevelser träffar han en ”Vilde”som sedermera visar sig heta Zadock. (Sid 104). Zadock är en gammal krigare med hustru och två döttrar (sid 108). En av dessa döttrar är den vackra Vela. ”Hon var helst i Ludvigs sällskap…Ludvig var också gerna vid? … hennes sida…” (s 108). Trots detta skall Ludvig lämna indianerna (sid 109). Han kan inte leva där, alternativt han har begått brottsliga handlingar och vill inte besudla Vela med sin närvaro. ”Hvart skulle han nu vända sig? Skulle han förblifva längre i Amerika, eller skulle han återvända till sitt fädernesland? … Sedan han hvilat sig litet, fortsatte han sin väg oafbrutet till Philadelphia, dit han ej hade längre än en half dagsresa.” (Sid117). …men det förekom honom svårt att skiljas från en ort, der hans Vela befann sig, ty han kunde icke skingra åtankan på henne - (s 131). Väl hemma igen löser sig Ludvigs alla gamla problem, och bakom den hjälpen döljer sig en okänd person. Han erhåller så ett brev: ”Dyraste Ludvig! Dina lidanden hafva nu nått sitt slut. En vän väntar dig, om hvilken du nu mera, försänkt i sorg och bekymmer, ej har någon aning. Dessa bekymmer skola upphöra och lugnet skall återkomma i din själ….Du har upptändt kärlekens ljufva känsla i en flickas hjerta… Hon förlorade sin far, försakade de band, som bordt fästa henne vid fädernesjorden, ty kärleken till dig var starkare. Hon har följt dig, hon har vetat att du var brottslig….men hon har även sett din ånger. (sid 145).
Så kommer hon, den osynliga, hemliga. ”Han sprang häftigt upp och ropade: Min okända vän! Hastigt kastade hon slöjan tillbaka. - O, Gud! Vela! stammade Ludvig…Det var du Vela, den så ömt älskade Vela, från hvilken han så ogerna skiljt sig. (146).

1827Cooper, James Fenimore
Susquehannas källor eller nybyggarne / öfversättning af C.R. [= L.Arnell]. - Stockholm : Scheutz, 1827.

D.1. - 216 s.
D.2. - 215 s.
D.3. - 300 s.

1828

Cooper, James Fenimore
Den siste mohikanen : berättelse / öfversättning af Ludvig Westerberg. - Stockholm : Scheutz, 1828.

Första delen. - 236 s.
Andra delen. - 218 s.
Tredje delen. - 236 s.

1834
Paulding, [J.K.]
Holländarne i New York eller Nordamerika före revolutionen : roman / öfversättning. - Stockholm : Hierta, 1834. - 358 s. - (Läsebibliothek ; 4)
Orig.s titel: The dutchman’s fireside. 1831.
Utgavs först häftesvis i Läsebibliotheket 1833 häftena 13-15.
Sammanbunden med: Schopenhauer, Johanna: Margareta af
Skottland. Tillsammans 358 s.
Det är tänkbart att det indianska är minimalt förekommande.

1835

SEALSFIELD, C[harles] eg KARL ANTON POSTL - Tyskland/USA 1793-1864 [På svenska om Sealsfield]

[Sealsfield, Charles]
Den legitime och republikanerne : historisk teckning från det sista amerikansk-engelska kriget / Öfversättning. Stockholm : N.H.Thomson, 1835. - 744 s. - (Kabinets bibliothek af then nyaste litteraturen : första samlingen ; 1)
Orig:s titel: Der Legitime und der Republikaner. - 1833.
   
2. uppl. 1836.
Egentligen i tre delar, med löpande paginering. På titelsidan: Tryckt
hos N.H. Thomson. Precis som hos Cooper (publicerad två år
tidigare) inleds varje kapitel med ett shakespearecitat. Förordet
består av en anmärknng om översättnngen: "Enligt uppgift af tyska
förläggaren till detta arbete, skall originalet härtill vara
författadt på engelska, af en medborgare i de Förenta Staterna uti
Norra Amerika; men endast första delen från trycket därstädes
utgifven. De tvenne öfriga delarne äro, med författrens tillåtelse,
efter handsriften öfversatte." Linnströms boklexikon om
översättningen:" Från engelskan på tyska och derifrån på svenska
af P.O Bäckström". Shakespearecitat till första kapitlet för mig ur
okänt drama: "Hafva vi här onda andar? Uppfören J farcer för oss,
med Vildar och Indianer?
Alltså: "Tokeah or the White Rose" skrevs och utgavs 1828 (på
engelska). 1833 i något reviderad form kom den på tyska under
titeln: Der Legitime under der Republikaner. På svenska i häftes-
versionen 1835. Ny upplaga då inbunden 1836.

Bearbetad utgåva:

Sealsfield, C.
Den vita rosen : indianberättelse för ungdom / översättning av A.Berg. - Stockholm : Holmquist, 1922. - 188 s. : ill. - (Illustrerade äventyrsböcker)
Orig:s titel: Tokeah or the white Rose. 1828.

1837

Irving, Washington
Astoria : eller kolonien bortom Klippbergen / öfversättning. - Stockholm : Hierta, 1837. - ( Nytt Läsebibliotek ; 49-55)

D 1. - 340 s.
D 2. - 302 s.
Vi märker att Nytt Läsebibliotek distribuerades häftesvis.

1847En författare som uppfattade Fenimore Cooper som indianromantiker och orealistiskt indianvänlig etc (något som sentida barnbokskritiker uppenbarligen aldrig begripit) var Robert Montgomery Bird. Han skrev en indianhatarbok som lade ribban för den typen av böcker. Det är i synnerhet en epok i indianhistorien som triggat i gång detta indianhat, nämligen kampen om Ohiolandet under sent 1700-tal.

[Bird, Robert Montgomery]
 Roland Forrester's och hans syster Edithas sällsamma äfventyr bland Vildarne / med 16 i texten intryckta teckningar öfver de förnämsta tilldragelserna. - Stockholm : Rylander, 1847. - 228 s. : ill.
Säkerligen efter Franz Hoffmans tyska version: Die Gefahren der
Wildniss : eine Erzählung für die Reifere Jugend. 1846.
Rylanders förlagsartiklar gick över till Huldbergs förlag någon gång
före 1856.
Handlingen: Orättmätigt berövade arvet efter en farbror utvandrar
Roland Forrester och hans syster Editha från Virginien till Kentucky.
Nära Ohio möter de den kringirrande kväkaren Nathan och hör
berättas om skogstrollet Jibbenenosch. Syskonen anfalls av indianer,
tas till fånga men befrias av Nathan som också lyckas skaffa dem det
förkomna testamentet. Kväkaren visar sig vara det fruktade skogs-
trollet. Hans hämnas sin familjs död, hjälpt av sin hund, lille Peter.
Bloddrypande stridsscener. Boken skrevs som protest James Fenimore
Coopers bitvis idealiserade indiangestalter.

1847
Förhållandevis indianvänliga förefaller också Marryats böcker. Ganska tidigt utgivna i Sverige och väl lästa och populära.

Marryat, Frederick
Nybyggarne i Canada / af kapten Marryat ; öfversättning från engelskan af N.Kullberg ; med 3 lithografier och flera
trädsnitt i texten. - Göteborg : Gumpert, 1847. - 382 s. : ill. - (Läsning för ungdom)
Fullständig översättning.
Identisk utgåva med den ovan. - Stockholm : Brudin, 1847. - 378

s.

1856
Longfellow, Henry Wadsworth Hiawatha : poem / öfversättning [A.G.Westberg]. - Stockholm : Bergegren, 1856. - 256 s.

OM FÖRSTA VÅGEN AV SKÖNLITTERÄRA INDIANBÖCKER SKRIVNA AV EUROPEER SOM FAKTISKT VARIT I AMERIKA. REID, AIMARD, FERRY, MARRRYAT, OCH EN SLAG BLANDNING TYSKAR
Hur mycket indianboken sålde vid den här tiden har vi väl inga siffror på. Men att den nådde ut och var populär råder det ingen tvekan om när man läser (de få) memoaranteckningar som finns. Ett belysande faktum är emellertid det intryck en annan storsäljare vid den här tiden gjorde på Selma Lagerlöf. Att det var just den här boken av Mayne Reid hon talar om avslöjar stavningen av titeln. Oceola är en högst ovanlig variant för Osceola.

1862
Reid , Mayne
Oceola eller den uppgående solen / öfversättning af C.J. Backman. - Stockholm : Brudin, 1862. - 644 s.
Indianboken som fungerade som katalysator för Selma Lagerlöfs
författargärning!
Lagerlöf, Selma
[Det finns sen bok som heter Oceola]. - 3 s.
= Sid. 77-79 i: LAGERLÖF: Ett Mårbackabarn.

Mayne Reid hade publicerats redan 1859 med ”Skalpjägarna”. Ett rätt typiskt fenomen, nämligen att indianboken i Sverige oftast var en (ibland förkortad) bearbetning av någon tysk.
[Reid, Mayne]
Skalpjägaren, eller den amerikanske Robinson : naturmålningar och sedeskildringar ur rese- krigs-, jagt- och skogslifvet i Amerika / efter ett tyskt original bearbetade och utgifna af C.M. Ekbohrn , med 49 illustrationer. - Stockholm : Huldberg, 1859. - 266 s. : ill. Tyska originalet: Bade, Theodor: Der Scalpjäger : Abenteuer-Fahrten im Westen oder Der amerikanische Robinson. 1848.
Mycket omskapad version av Bade. Så tex kallas skalpjägaren Seguin för Spartero. Skalpjägaren uppträder här först i Santa Fe, hans dotter är prästinna och drottning hos navajoindianerna och återförs hem. en berättare har införts i form av en 16-årig tjänare som varit bortrövad av indianer men påträffas och fått namnet Robinson. Många inlagda partier med etnologi och naturkunskap.

Den här boken brukar man hävda är originalet till vad som senare blev en megahit i barnboksutgivningen, nämligen Anna Erslevs Gula Vargen (Örnöga). Ingen har någonsin hittat någonting hos Reid som motsvarar det påståendet. En gåta än idag.

Alltnog, bokbranschen hade upptäckt indianboken. Reid hade ju varit i västern (även om det inte alltid verkar så i böckerna) och det påstods fransmammen Gustave Aimard också ha varit (vilket ännu mindre bevisas av hans romaner). Men han lär ha sålt en del också. Flera titlar fram till sekelskiftet.

Aimard, Gustave
Det stora fribytarebandet eller tigerjägaren : berättelse från indianska öknen / öfversättning af A.v.Baumgarten. - Stockholm : Huldberg, 1863. - ? s.
Orig: troligen: Cat gén.
   Fortsättes av: Tigerdödaren.

  

1857

OERTEL, FRIEDRICH [WILHELM PHILIPP] VON 1798-1867
skrev äv under pseud W[ILHELM] O[ERTEL] VON HORN. - Tyskland 1798-1867.

ORIGINALTITEL: DIE BIBER-FÄNGER : EINE AMERIKANISCHE GESCHICHTE, DEM VOLKE UND DER JUGEND ERZÄHLT. 1856.

Svenska utgåvor:

Horn, W.O. von
Ralf Redstones jagtäfventyr och underbara öden under sitt vistande bland Nordamerikas indianer / berättade för ungdom. - Stockholm : Svanström, 1857. - 82 s. : ill. - (Illustreradt bibliotek för ungdom ; 1)
Bland bäverjägare i trakten av St:t Louis. Viss religiös tendens.
(Klingberg s1988)

1858

Müller, Karl
Amerikanska jaktäfventyr : skildringar från prairierna i Nya verlden / bearbetade för ungdom efter Karl Müller ; med sex färglagda teckningar. - Stockholm : Löfving, 1858. - 128 s. : ill.
Orig:s titel: Die jungen Büffeljäger auf den Prairien des fernen
Westens in Nordamerika : ein Naturgemälde zu Lust und Lehre für
die reifere Jugend gebildeter Stände. 1856.
Handling: En korsikansk överste utvandrar efter slaget vid
Waterloo med sina söner till Mississippidalen. Under skildringen
av sönernas jakt på en vild buffel meddelas fakta om djur och
växter i Nordamerika. Indianska inslag okänt.

1862
Möllhausen, Balduin
Halfindianen : berättelse från Nordamerika / öfversättning af Sigfrid Nyberg. - Göteborg : Arwidsson, 1862. - 318 s. - (Riksdalerböcker för resor ; 26) Orig:s titel: Der halbindianer. 1861. Fortsättes av: ”Flyktingen”. ”Majordomon”.

1863 Gustave AimardEn annan populär författare var fransmannen Gustave Aimard, som troligen levde en tid i det blivande sydvästra USA och som skrev mängder av romaner om Indianer och Mexikanare under 1860-talet. Han hatade yankees och introducerade därför en kanadensisk hjälte i sina böcker. Stundtals visar hans böcker på en förståelse för ursprungsbefolkningen men lika ofta figurerar de bara för att skapa spänning, att vara en skrämmande fiende. Aimards böcker tycks emellertid ha lästs, om man ser till hur de exemplar som är bevarade oftast ser ut. Han var nog inte fin nog att ingå i bibliotekens bestånd. Den första på svenska publicerade boken av Aimard använder uttrycket ”berättelse från den indiska öknen”. De flesta böcker skrivna i Amerika och sedan översatta från engelskan som Coopeers romaner, Catlins etnografi och många andra använder ordet ”indianer” om det står ”indians” i originaltexten.

Aimard, Gustave
Det stora fribytarbandet eller tigerjägaren : berättelse från indiska öknen / från tyskan af Adolf von Baumgarten. - Stockholm : Huldberg, 1863. - 341 s.
Orig: troligen: Cat gén.
   Fortsättes av: Tigerdödaren.

1864
Ferry, Gabriel
Skogslöparen : skildring af lifvet i amerikanska västerns ödemarker / bearbetning för ungdom af S.S. [Sixten Severin] ; med 16 i texten intryckta träsnitt. - Stockholm : Hierta, 1864. - 272 s. : ill. - (Ungdomsböcker ; 1)

Man kan nog anta att böcker före 1850 i huvudsak var skrivna och lästes av en vuxen publik. Bokutgivarna förstod förstås att ungdomen också törstade efter spänning….. Då kommer floden av bearbetningar/översättningar anpassade för ungdom. Här nedan ett urval med deras tidigaste titlar redovisade. Parallellt gavs mängder av anpassade utgåvor av James Fenimore Cooper, Reid och andra.
En av de första titlarna som anges vara speciellt för ungdom är
Hoffmann, Franz (Friedrich Alexander) Det goda föredömet eller målaren ibland vildarne. - 1865.

1867
Murray, Ch. R.
Prairieblomman bland indianerna : en berättelse från vestra delen af Nordamerika / af Ch.R. Murray ; öfversättning af Wilhelmina Stålberg ; med kolorerade planscher. - Stockholm : Lamm, 1867. - 184 s. : ill.
Originalet tyskt: Stein:Prärieblume unter den Indianern : eine
Erzählung aus dem Westen Nordamerika’s, von Ch.A. Murray. Für
die Jugend bearbeitet 1854.
Ursprungligt original: Murray: The prairie-bird. 1844.

1879
James, D.
Urskogens döttrar : historisk-romantisk skildring från vestra Amerika / öfversättning af G. A. Nyrén. - Stockholm : H.Bosse, 1879. : ill.
1. - 417 s.
2. - 414 s.
3. - 479 s.
Förlaget torde vara Harriet Bosses fars. Bokförläggare Johann Heinrich Bosse.

NÅGRA TIDIGA SVENSKA FÖRSÖK TILL INDIANBOK

1859 DEN FÖRSTA SVENSKA INDIANBOKEN se mer om den intressanta Sigfrid Nyberg här:

Nyberg, Sigfrid
Bilder från nordamerikanska gräsöknarne. - 104 s.
= Sid. [37]-140 i:
Nyberg, Sigfrid
Jernvägs- och ångbåtslektyr : originalskizzer. - Göteborg : Lamm, 1859 . - 208 s.

Nyberg, Sigfrids
Svenskarne i Minnisota : en episod ur det amerikanska inbördeskriget 1862-1863 : berättelse. - Göteborg : Lamm, 1863. - 88 s.
= Pag.1-88 Särtryck ur:
Flora : toilettkalender för 1864 / med tre stålgravyrer. - Göteborg : Lamm, 1863. - 160 s.

SIGFRID NYBERG OCH DE ALLRA FÖRSTA BERÄTTELSERNA OM NORDAMERIKAS INDIANER - samt något mer om begreppet indianer under 1800-talet.

Det finns en hel del att säga om författaren till den första svenska indianberättelsen, Sigfrid Nyberg. Och det är en en rätt rolig berätttelse om honom.
Det hela börjar med Viktor Rydberg, född i Jönköping 1828. Han började sin författarbana som journalist vid en lokal tidning vid namn ”Jönköpingsbladet”. Ägaren av denna tidning var J A Sandwall, som senare flyttade till Göteborg där han 1848 blev ägare till Göteborgs handels- och sjöfartstidning. Som ung man publicerade Viktor Rydbrerg en del av sina berättelser i Jönköpingsbladet. Sedermera hade han planer på att emigrera till USA som han syster hade gjort, men följde istället Sandwall till Göteborg där han försörjde sig som journalist. (Till USA hade hans båda systrar styrt kosan, den yngre Hedda, i sällskap med en änkefru från Jönköping redan 1851. Den äldre Vilhelmina kort efter faderns död, 1854. Vilhelmina avrådde f ö Viktor i ett brev hem 1854 från att emigrera. Hon varnar honom som ju är en läsande intellektuell att USA betydde grovarbete. Viktor slog emigrationsplanerna ur hågen. Warburg, 1900 s 167 ff)
Likt övriga Europa var det här en tid för romaner och läsning. I synnerhet var ett par författare allmänt lästa och uppskattade. Bland dem fanns James Fenimore Cooper och Francois Rene Chateubriand. Viktor var starkt influerade av dem båda. Viktor Rydberg fortsatte att publicera sina berättelser i Handelstidningen, men de handlade visst inte om indianer, men han skrev en dikt ”Mohikanens hund”, publicerad i Handelstidningen 23 januari 1857. Det kanske inte var mycket till dikt, men den visar tydligt hur influerad Rydberg var av såväl Cooper som Chateaubriand. Personligen är jag övertygad om att han gärna ville skriva en historia om indianer han också, men han visste trots allt för lite om dem. Istället skrev han en berättelse, en tragiskt kärlekshistoria, om zigenare (romer) och en ung riddare som utspelas i det medeltida Sverige, ”Singoalla” 1857. Romanen har mer än en parallell till tidens indianberättelser.
Alltnog, redan kring 1851 hade J A Sandwall, ägaren av Handelstidningen blivit tvingad att lämna Sverige p g a ekonomiska trassligheter och han begav sig till USA, där han stannade till 1868. Han sägs f ö ha deltagit som soldat i Nordamerikanska inbördeskriget.
Nå, när Viktor Rydberg började sitt arbete vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, träffade han där en redaktör eller snarare översättare av berättelser som publicerades i tidningen. Den mannen var Sigfrid Nyberg (1829-1885). Man kan inte påstå att vi är helt informerade om Sigfrid Nybergs biografi och han gjorde allt för att fördunkla den möjligheten. Men vi vet att han inte liknande en ”vanlig” svensk man och han berättade gärna för alla om sina resor utomlands som han gjort som barn eller ung man. Det är möjligt att allt han berättade var lögner, eller kanske inte för Nyberg älskade att berätta fantasifulla historier om sitt liv och sin släkt. Så t ex kunde han meddela personer han träffade att han var född fransman ”Vicomte d’Aubry”, och han såg förstås ut som en sådan vicomte förstås, och han lade sig till med bruten svenska och fabulerade historier om sitt leverne i Frankrike. Den person som träffat Nyberg som ”Vicomte d’Aubry” blev naturligtvis väldigt förvånad när han vid ett annat tillfälle blev introducerad till samme man som tidningsredaktören Sigfrid Nyberg. Vid ett annat tillfälle när han berättade en fantastisk historia om sig själv, menade en kollega som hörde honom att samma historia hade han läst av den tysk-amerikanska författaren Friedrich Gerstäcker eller Balduin Möllhausen. Nyberg svarade förstås utan att tveka, att ”Hvad är det för underligt? Gerstäcker har den från mig” (Warburg, 1900 sid 493).

Gerstäcker och Möllhausen var ju berömda tyska författare som skrev böcker om livet i Förenta Staternas gränstrakter, och de skrev även om indianerna. Med tiden kom Nyberg att översätta böcker av Möllhausen och kanske någon novell av Gerstäcker till svenska, men naturligtvis träffade han aldrig någon av dem personligen. Men Nyberg läste ju såväl dem som andra författare av spännande äventyr i original. Indianboken var ju vid den här tiden på väg att bli riktigt stor i Tyskland. (Och efterhand via Tyskland i Sverige).
Nyberg hade livlig fantasi och han var en excentrisk person.
I Sverige vid den här tiden började man publicera en hel del böcker rörande det stora landet i Väst. Somliga svenskar reste där också och deras erfarenheter publicerades ofta i svenska tidningar som t ex Aftonbladet och kanske i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Bland författare som hade levt en längre tid där fanns t ex Gustaf Unonius (i Wisconsin). Han publicerade sina minnen av USA 1861-62.
Fredrik Bremer reste i Minnesota och hennes publicerade dagböcker 1853-54 inkluderar ett fascinerande besök i Dakotaindnernas tipis. Ja hon kommer dem en smula nära, kommer att diskutera kvinnans situation bland indianerna. Till en början tycker hon inte att deras liv verkar särskilt angenämt, men hon kommer snart att modifiera sina intryck och sin inställning till detta.
Så, Sigfrid Nyberg läst mycket och uppenbarligen kunde han läsa ett par främmande språk. Han arbetade på en dagstidning i hamnstaden Göteborg och J A Sandwall var fortfarande i USA. Kanske var han den svensk som hade största möjligheten att få höra nyheter från USA så fort man någonsin kunde få höra därifrån. Och han var en läsare av indianberättelser om han kunde hitta sådana.
Hans första egna indianbok, och den första svenska indianberättelsen är ”Bilder från nordamerikanska gräsöknarna” en tydlig pastisch på Fenimore Coopers ”Prärien”. (Bl a så stavar han Dacotha precis som Cooper gjorde).

Nyberg, Sigfrid
Bilder från nordamerikanska gräsöknarne. - 104 s.
= Sid. [37]-140 i:
Nyberg, Sigfrid
Jernvägs- och ångbåtslektyr : originalskizzer. - Göteborg : Lamm, 1859 . - 208 s.

Men mest intressant är hans andra försök att skriva en indianberättelse.

Nyberg, Sigfrids
Svenskarne i Minnisota : en episod ur det amerikanska inbördeskriget 1862-1863 : berättelse. - Göteborg : Lamm, 1863. - 88 s.
= Pag.1-88 Särtryck ur:

Flora : toilettkalender för 1864 / med tre stålgravyrer. - Göteborg : Lamm, 1863. - 160 s.
  
Den här historien ger oss ett intryck av att Nyberg kunde sina saker, att han vet vad han talar om., Dden slutar emellertid som en rätt eländig historia, när han kopplat på sin fantasi och låter den flöda fritt. Troligen skrev han sin berättelse om svenska emigranter i Minnesota, baserat på vad han hade läst i böcker och i tidningar och eventuellt på brev som han fått från Sandwall (?) som ju befann sig i USA vid den här tiden. Så plötsligt får han kännedom om Dakotaindianernas uppror augusti 1862 och då gör han sitt trick. Han infogar den informationen i slutet av sin berättelse, och en smula i inledningen. Vips har han skapat en indianberättelse som till synes är såväl initierad som aktuell.
Som han själv skriver i slutet av berättelsen:

”Som läsaren påminner sig offentliggjordes I tidningarne ett bref från Saint Paul, dateradt den 22 Augusti 1862, deruti skrifves: ’Nedre Siouxdistriktet är i fullt uppror...’”
På så sätt lyckas han få oss att tro att han baserat hela sin berättelse på saklig förstahandsinformation om vad som hände Dakotaindianerna och nybyggarna i Minnesota.

Informationen om Sigfrid Nyberg finns bara i en biografi om Viktor Rydberg skriven av en annan person som jobbat på handelstidningen, Karl Warburg. Den skrevs långt efter det att Nyberg lämnat tidningen för att sluta sina dagar vid telegrafen i södra Sverige. Boken finns i två versioner, en enbands och en i två band. Endast tvåbandsversionen har berättelsen om Nyberg och därutöver Viktor Rydbergs dikt ”Mohikanens hund”.

Viktor Rydberg
Viktor Rydberg hade som vi sett ovan såväl läst som inspirerats av Chateaubriand och J F Cooper. I sin ungdom skrev han ett poem (under pseudonymen Agricola) som publicerades i Göteborgs Handelstidning 23 januari 1857 kallat ”Mohikanens hund” I den dikten använder han aldrig uttrycken ”indian” eller ”vilde”. Han talar om ”röde männer”. Somligt inspirerat av Cooper, annat av Chateaubrians Atala och resten är skär fantasi. T ex bananerna i strof 2.

Mohikanens hund

Öfver Alleghanys toppar skrider månen upp i blod,
skiner som en fjärran skogsbrand öfver kullar, stepp och flod.
Tyst är natten, jaguaren smygande kring slätten går,
och gazellen slumrar stilla i palmettoskogens snår.

Där Missouri silfverskummig brusar mellan klippor fram
hvilar i bananers skugga siste krigarn af sin stam,
hvilar käcke Mohikanen, där han, fälld af Yankeens lod,
återgaf åt fosterjorden siste sonens hjälteblod.

Länge sol och regn ha blekat kämpens ben på ödslig strand,men den tunge tomahawken glimmar än i knuten hand.
I de tomma ögongropar mången natt stänkt daggens tår,
men kring Mohikanens läger trogen skiltvakt ännu går.

Nyss från enslig jakt han vände åter till sitt kära mål,
Krafsar benen upp ur sanden, slickar hvitnad hufvudskål,
tjuter – och kring öde nejden, som ett hotfullt förebud,
doft ur skogens barm besvaradt, tränger nu hans klagodljud.

Ensligt blockhus står i skogen, hvita mänskor bo däri,
mannen vaknar, hustrun ryser, barnen höja fruktans skri,
hustrun beder, mannen förer brandyflaskan till sin mund,
svär en ed på likbebådarn, varulfven i midnattstund.

Och af röde männer tågar skyggt förbi ett fridlöst band,
som för lumpna dollars sålde grafvarne i fädrens land.
”Hör! Vårt släktes öde klagar. Till fördärf är dömd vår ätt.”
Och med lösdta tyglar jagar horden öfver månlyst slätt.

Månen sjunker, öfver bergen blickar rosig morgon fram,
ur palmettoskogen klingar fågelsång från hvarje stam,
jaguaren till sin klyfta återvändt, gazellens små
dansa med sin mor till källan, morgonsval och spegelblå.

Men där vattenfallet fradgar, solbeglänst vid klippig strand,
glilmmar ännu tomahawken i förmultnad kämpehand.
I de tomma ögongropar lyser morgondaggens tår,
och kring Mohikanens läger trogen skiltvakt ännu går.

(Dikten återgiven i Warburg’s biografi över Viktor Rydberg. – 1900. Endast i tvåvolyms utgåvan Vol 1, s. 456.)

Längre fram, nu som vuxen man nämner Viktor Rydberg åter indianen.Då i en dikt kallad “Prometeus och Ahasverus”. – 1877. Han bara snuddar vid indianerna med orden “…Snart är från bågen sista pilen slungad av Nya Världens siste Indian…”.


Orden “vildar” and “indianer” som användes var ett vanligt begrepp för Nordamerikas indianer vid en tid då svenskarna inte hade någon särskilt etablerad föreställning om Nordamerikas urbefolkning. Ett genombrott för termen indian kommer nog kring 1860 och orsaken till det är nog publicerandet av den andra editionen av Coopers samlade skrifter, 1858. (Ehuru Longfellows vistelse i Sverige inträffade på 1830-talet). Så mellan 1830 och 1860, kan man nog tänka , började en tilltagande medvetenhet om Nordamerikas indianer skönjas, och kring 1860 skulle detta medvetande bli allmänt accepterat och spridd. Alltså, vid den tiden torde folk i Sverige förstå vad du menade med ”indianer i Amerika”

MEN SÅ MYCKET MER VISSTE MAN NOG INTE OM INDIANER OCH AMERIKA

Få svenska författare hade så mycken kunskap om Amerika och folket där att de vågade sig på att skriva romaner om dem. Vi har sett hur Sigfrid Nyberg gör ett försök och vi har lagt märke till att Viktor Rydberg tänkte på det, men hur han kom att transformera en sådan berättelse till svensk medeltid med zigenare istället för indianer som centralt tema.

Ragnar Pihlstrand
Vi får faktiskt vänta tills Ragnar Pihlstrand (pseudonymen Lodbrok) f 1850 publicerar två romaner om svenskar i Amerika. Den första, (1881) är "Nybygget vid Vargkullen", en roman som börjar ganska realistisk med svenska emigranter som anländer till New York. De blir rånade av ”runnare” och de upplever spännande och förmodligen ganska realistiska saker. Emellertid, när man läser vidare så förstår man att författaren aldrig satt sin fot utanför New York (kanske aldrig varit i USA alls), för resten av historien är ganska mystisk och oavsiktligt rolig (knasig) historia om nybyggare och indianer. Här är nog Pihlstrand klart influerad av Coopers ” rärien”. Precis som Sigrid Nyberg var.
Hans andra roman på temat är “Grefven af Sverige”, handlar mindre om indianer, men visar klart att författaren gjort bäst i att välja ett annat ämne för sin bok.

Lodbrok [Pseud. för Ragnar Pihlstrand]
Nybygget vid Vargkullen eller Några svenska utvandrares äfventyr i Kansas : berättelse / af Lodbrok. - Stockholm : Gleerup, 1881. - 514 s.

Lodbrok                                                        
Grefven af Sverige : roman / af Lodbrok. - Stockholm : Liljestrand, 1887. - 403 s. : ill. - (Romanbladet ; 1887)


RICHARD MELANDER OCH ”I SITTING BULLS LAND” 1892.

Inte förrän 1892 när Richard Melander publicerar sin ungdomsroman ”I Sitting Bulls land” får vi en författare som tycks vara bekväm med miljön och folket i västern. Naturligtvis är det mesta han skriver grovt ohistoriskt, men på det hela så är det här första gången en svensk skönlitterär författare visar någon som helst kunskap om västerns geografi och åtminstone till namnen känner till historiska personer som Crazy Horse, Sitting Bull, Lilla Kråkan och andra.

Melander, Richard
I Sitting Bulls land : skildringar från gränslifvet i amerikanska västern. - Stockholm : Norstedt, 1892. - 285 s.
- (Norstedts ungdomsböcker ; 11)

ALMQVIST, PARAJAMOUF OCH BEGREPPET INDIANER.
Carl Jonas Love Almqvist var fascinerad av exotism liksom andra under vår romantiska epok. Han skrev en berättelse om indianer bortom de blå Bergen.
Almqvist, Carl Jonas Love
Parjumouf : saga ifrån Nya Holland. - Originalupplaga 1817.

Ny utg. - Stockholm : Rediviva, 1972. - 98 s. - (Suecia redivia ; 27)
Faks.
   Parjumouf tycks handla om indianer i Nya Holland, bortom de “Blå bergen“.
Det är bara det att man klart kan visa, att Almqvist har inspirerats av
en händelse som utspelats i Australien. “Indianer“ kunde vid den här
tiden fortfarande lite vagt användas i betydelsen “infödingar“. Så sent
som 1861 görs så, i en annan bok om Australien, men “indian“
förekommer här bara i titeln.
Jfr Roskowska, Marie: Indianhöfdingen Mooniba.

Mer om Almqvist

C J L Almquist och den svenska kolonin vid Delaware 1638-655.
From Berg, Ruben G:son : C J L Almquist I landsflykten. – 1928.

“Utom med detta författarskap var Almquist även sysselsatt med ett annat större arbete, som han ej hann fullborda, nämligen ett verk, som skulle handla om den svenska kolonien Nya Sverige i Amerika. Det har väl knappast varit hans avsikt att skriva dess historia, som då behandlats av svenskarna Johan Campanius och hans sonson, Thomas Campanius Holm, amerikanerna B. Fervis, Clay och S. Hazard. Snarat tycks han ha tänkt sig att ge ut dokument rörande koloniens historia i engelsk översättning med för klaringar och kommentarer. I behåll finns 13 sådana översättningar (några defekta) – i några synas språkliga rättelser av en främmande hand – av handlingar från åren 1639-54, bl a koloniens ordinantia av 1654, brev av guvernör J. Printz och Axel Oxenstierna och skrivelser från svenska riksrådet. Även en hel bunke med Explanatory notes har bevarats. De gälla såväl svenska namn och termer som amerikanska ortnamn i Lindeströms s”Geographia Americae” 1691 med ibland rätt vidlyftiga exkurser om rätta läget av orterna i fråga, de indianska namnens betydelser o s v.” (pages 424-425)

Det verkar faktiskt som om han hade påbörjat det som Amandus Johnson fullborade en tid senare. De facto är många av de dokument Almqvist använde aldrig publicerade i Sverige utan återfinns bara hos Amandus Johnsons i “The Swedish settlements on the Delaware. – 1911.
(Almqvist dog 1866 och Amandus Johnson var född 1877. Hur kunde Almqvist hitta dessa dokument i USA vid den tiden? Berg säger (sid 425)
“Det har icke kunnat utrönas, hur han fått tillgång till dessa i Riksarkivet i Stockholm förvarade handlingar som han översatt; förmodligen har det skett genom avskrifter i Historical Society of Pennsylvania”. !!

OM INDIANBOKSUTGIVNING I SVERIGE 1880-1926 - ANDRA VÅGEN : BEARBETNINGAR FÖR UNGDOM OCH BUFFALO BILL

Bokförlagen insåg att indianboken var så lukrativ att det måste finnas en marknad bland yngre personer som inte klarade av Cooper och andra i kompletta versioner. Förkortningar och bearbetningar översvämmar marknaden. Nya författarskap letas upp. Någon gång kring första världskriget (då det kanske blev svårare att få in tyskt material) börjar svenskar att fuska i genren. Men det allt överskuggande var nog det som verkligen lästes, Alltså Buffalo-bill-häftena, Texas Jack och i någon mån Sitting bull-häftena. Det är Buffalo Bill som skapar västernmyten, utan tvekan. Han får förstås hjälp av Karl May. Dessa lästes av barn och ungdomar och präglade förmodligen in westernmyten. Sedermera kom Edward S Ellis. Hans domäner är ju skogens, men det är inte säkert att läsarna förstod någon skillnad. Men han lästes. Fångenskap och flykt, hot och räddning var viktigare. Bland vuxna blev ”Nordlandsromanen” måhända ett stort intresse. Jack London blev en riktig storsäljare i Sverige, men kanske än mer läst var hans efterföljare. Nordlandsromanen måste nog räknas till Westernmyten. Läsaren hade som vanligt inte riktig koll på var allting utspelades. Se Jack London, Egerton Ryerson Young även Curwood (sekundärlistan) m fl.

Fortfarande gav man ut mängder av bearbetningar av Cooper, Reid, Aimard m fl.

Till saken hör ju att kritker av indianboken aldrig hade kunskap nog att värdera skräp gentemot mer värdefulla böcker. Just när det gäller Buffalo-Billhäftena (som ju var otroligt spännande för yngre läsare) förstod man nog aldrig att dessa var rent skräp tillkomna på tyskt område. Den påläste får för sig att de har något med Ned Buntline eller Buffalo Bills självbiografi att göra. Knappast. Det är en avgrund mellan dessa i sakriktighet och framförallt litterär stil (gäller t o m Buntline alltså) och begåvning. Buffalo Billl och Texas Jack-häftena är så dåliga att de är tokroliga. En hel del av dem brändes på skolgårdar som delar av den förkättrade Nick Carter-litteraturen. Se mer om Buffalo Bill i listan.

Hoffmann, Franz: Det goda föredömet eller målaren ibland vildarne. - 1865.
Hoffmann, Otto: Spejaren eller flyktingarna. - 1877.
Scipio, Rudolf: Från Texas’ urskogar. - 1880
Carl Barn: Bearbetningar t ex Den fruktansvärda kampen…1881.
Vägledaren el bland forsarna i Oswegofloden . - 1881
Lodbrok [Pseud. för Ragnar Pihlstrand] Nybygget vid Vargkullen eller Några svenska utvandrares äfventyr i Kansas : berättelse. - 1881.
R M Ballantyne: I vildmarken. - 1882.
May, Karl:Björnjägarens son. - 1892
Melander, Richard:I Sitting Bulls land : skildringar från gränslifvet i amerikanska västern. - 1892.
Doyle, Arhur Conan: De landsflyktige. - 1893.
Hartwig, Rich. : Irokesens gift. - 1893
Henty, G A. - Bland Rödskinn och cowboys - 1893
Höcker, Oskar. : Fitzpatrick trappern. - 1893
Marterstieg, Willibald: Björnindianernas undergång. - 1893
Bland rödskinn och vita.- 1894
Fogowitz, Andra(e) Heinrich: Indianfursten Tecumshe. - 1894
Grundman, J. : Pelsjägaren och Höfdingen utan stam. - 1894
Pajeken, Friedr. J.: Trappern Jim : en berättelse från Nordamerikas vilda vester. - 1894
Pederzani-Weber, Jul.: Bland rödskinn och hvita. - 1894..
Young, Egerton Ryerson: Bland indianer i wigwams och vid lägereldar. - 1894.
Anders, Ludvig : I vilda västern. - 1895.
Barfus, Eigenhard von: I ödemadrken. - 1895.
Cassau, Carl: På spår bland indianer. - 1895
Stoddard, William O.: Vid indiangränsen. - 1895.
Wörishöffer, S.: På krigsstråt. - 1895
Grundman, P. : Stålhanden. - 1896.
Munroe, Kirk: Donald Hester eller kriget mot indianhöfdingen Pontiac. - 1896
Ellis, Edward S .: Ljudlösa steg. - 1897. (Billes)
Ellis, Edward S: Spöket på floden. - Billes, 1898
Glücklich, A B: Indianhövdingens tappre son. - 1898
Graef, E.: På farlig stråt. - 1898
James, D. : Urskogens döttrar. - 1898
Ellis, Edward S.: Jetro Juggens. - 1899. - (Billes)
Ellis, Edward S: Blockhuset vid Lickingfloden. - 1899.
Jackson, Helen
Ramona : berättelse från Kalifornien. -1899.
Röfvarbandet i Arizona. - 1899
Brüchig, Otto : Guldets förbannelse. - 1900. - (Svithiod)
Ellis, Edward S.:Bakhållet vid Ohio. - 1900 (Billes)
Graepp, L W: Texas ros. - 1900
Günther, A: Nybyggarna vid Red River. - 1900
Janson, Kristofer: Vildrosen : en berättelse från indianupploppet 1862. - 1900.
Max, pseud. : Addy : en svensk jägare i kampen mot indianer. - 1900
Denef, Alex. - Präriens pärla. - 1901
Kansasindianernas höfding : berättelse från Nordamerikas Förenta Stater 1901.
Nord, Emil von: Ryttare utan hufuvud. - 1901
Rödhjärta eller Präriens ande. - 1901
Paterson, Arthur: Präriens son. - 1902
Walkey, S : Med rödskinn på krigsstråt. - 1902
Bredow, Alfred: Kapten Brant. - 1903
Günther, Edward: Den gule Jack. - 1903
Balen, Hendrik van : Svarte Bison. - 1904.
ERSELV, A: GULA VARGEN. - 1904.
Frey, W. . De tyska kolonisterna. - 1904
Kenyon, Chas. R. : Vunnen med svärdet. - 1904
Lilla, Felix: Shoshonhöfdingens brud. - 1904
Hansen, Berth: Daniel Boone : Kentuckys förste inbyggare. - 1905.
Hellborn, H. Den hvita svalan. - 1905.
Keil, Robert Konrad: Min försvunne broder eller Återseendet på indianområdet. - 1905
Pistorius, Franz: Död eller fången? - 1905
Buffalo Bill-böckerna. - 1906Kümmel, M. Indianens hämnd. - 1907
LONDON, JACK: SKRIET FRÅN VILDMARKEN. - 1907
Ruppius, Otto: Bland rödskinn och pälsjägare i vilda västern. - 1907
Texas Jack : Amerikas mest berömde indianbekämpare. - 1907.Sitting Bull, sioux-indianernas siste höfding. - 1908Balen, Hendrik van : Svarte Bison. - 1904.
ERSELV, A: GULA VARGEN. - 1904.
Frey, W. . De tyska kolonisterna. - 1904
Kenyon, Chas. R. : Vunnen med svärdet. - 1904
Lilla, Felix: Shoshonhöfdingens brud. - 1904
Hansen, Berth: Daniel Boone : Kentuckys förste inbyggare. - 1905.
Hellborn, H. Den hvita svalan. - 1905.
Keil, Robert Konrad: Min försvunne broder eller Återseendet på indianområdet. - 1905
Pistorius, Franz: Död eller fången? - 1905
Buffalo Bill-böckerna. - 1906Kümmel, M. Indianens hämnd. - 1907
LONDON, JACK: SKRIET FRÅN VILDMARKEN. - 1907
Ruppius, Otto: Bland rödskinn och pälsjägare i vilda västern. - 1907
Texas Jack : Amerikas mest berömde indianbekämpare. - 1907.Sitting Bull, sioux-indianernas siste höfding. - 1908Sandberg, Algot: Solöga eller svenskarna i Delaware. - 1909.
Brereton, F S: Prärieliv. - 1915.
Cederborg, Carl August: De röda vargarna. - 1915.
Kerfve, Axe: Silverormen, den siste apachehövdingen. - 1915.
Strang, Herbert: Rob Somer’s äventyr. - 1915
Wåhlstedt, G.: Pälsjägarne. - 1916
Örnulf, Gunnar: Flygande Hjorten. - 1916
Marriott, Crittenden: Guldskatten i Florida. - 1917
Thomas, Olov: Cowboyens hemlighet. - 1917
Eastman, Charles: Indianerna och djurfolket. - 1918.
Ekstrand, Bertil: På vilda stigar. - 1918.
Henderson, Edward M: Den ensamme vargen. - 1918.
Indianboken (serie med indianböcker från 1918)
Sabin, Edwin L: Vildmarksliv. - 1918.
Roth, Richard: Örnhuvud. - 1919
Garland, Hamlin: Örnhjärtat. - 1920
Ruppert, G.: I rödskinnens våld. - 1920
Willet, Edward Den vite apachen. - 1920
Bonehill, Ralph: Dick Arbuckles äventyr. - 1922.
Gredstedt, Tory: Hocoota. - 1922.
Wynne, May: Spökindianerna. - 1922.
Foehse, Ludwig: I undrens land - en indianberätttelse. - 1923
Halfern, Albert von: Den siste Seminolhövdingen. - 1923
Tomlinson, Everett T.: Djärva spejare. - 1923
Gafran, Kurt: Ett döende folk. - 1924
Grey, Zane: Skogarnas son. - 1923.
Walden, Edmund: Miamiernas konung. - 1925
Nylund, Bengt: Vita björnens underbara öden. - 1926.
Richter, Emil Den vita indianbruden. - 1926

Om Indianboksutgivningen i Sverige 1926-1950

Under den här perioden börjar man leta efter sannare skildringar av nordamerikas indianer för en vuxen publik. För att kompensera barnens läsning av Buffalo Bill ges det ut en mängd menlös (ofta med kristna övertoner, av kristna förlag) litteratur. Nordlandsromanen följs upp av Kanadaberättelser av mer faktabetonad karaktär som inte syns i den här listan, med undantag för Gråa Ugglan, Freuchen och delvis MacFie. Framförallt uppstår ett behov av en kvalitativt bättre vuxeroman exemplifierad av Kennth Roberts helt suveräna ”Nordvästpassagen” m fl. Boken har en helt annan karaktär än filmen, måste tilläggas, i synen på indianerna. En och annan helt oslagbar ungdomsbok ser också dagens ljus, då erkannerligen Coryells Nidahbe, som skiljer sig avsevärt från hans tidigare Tan-ta-ka då den egentlige författaren nu var Fannie Hardy Eckstorm, specialist på indianer i Maine, där det hela utspelas. Olycksfall i arbetet är Rubicams ”Vid indiangränsen. - 1941, till synes faktainspirerad men totalt rasistisk. Det omdömet delar den bara med Robert Montgomery Birds ”Roland Forresters äventyr”.


Binns, Ottwell: Ett äventyr i vildmarken. - 1928.
Cleve, Bertil: Lejonbröderna. - 1929.
Långa Lansen: Långa Lansen. - 1929.
Marsh, George: I Kanadas urskogar. - 1930.
Johnsson, Harald: Nybyggarna vid S:t Lawrencefloden. - 1931.
Roberts, Elizabeth Madox: De vida fälten. - 1931.
Sterner, Ewald: Äventyr i vildmarken. - 1931.
Steuben, Fritz: Den röda stormen. - 1933.
DeVylder, Ludvig: Daniel Boones saga. - 1935.
Gråa Ugglan: Min vän bävern. - 1935.
Borg, Erik: Nybyggarna vid Delawarefloden. - 1936.
Coryell, Hubert V.: Tan-ta-ka. - 1936.
Coryell, Hubert V.: Nidahbe. - 1937.
Lieberath, Ebbe: Svarta Panterns son. - 1937.
Edmonds, Walter D.: Den glömda dalen. - 1938.
Roberts, Kenneth: Nordvästpassagen. - 1938.
Wiesler, Rolf: Solryttaren. - 1938.
Jennings, John. - Näst efter mod. - 1939.
Roberts, Kenneth: Arundel. - 1931.
Brink, Carol Ryrie: Nybyggarflickans äventyr. - 1940
Eaton, Evelyn: Han väntar mig. - 1941.
Rubicam, Harry C.: Vid indiangränsen. - 1941.
Hemingway, Ernest: Indianläger [Novell]. - 1942.
MacFie, Harry: Ben, skalpjägaren. - 1942.
Watson, Virginia: Indianprinsessan Pocahontas. - 1925.
Lytle, Andrew: Värdshuset månen. - 1943.
Iseborg, Harry: Röda panterns hämnd. - 1944.
Marshall, Edison: Det stora äventyret. - 1944.
Roberts, Kenneth: Slödder i vapen. - 1944.
Grant, Joan: De två träden. - 1946.
Legene, P M: Den splittrade tomahawken. - 1947.
Swanson, Neill H: De obesegrade. - 1947.
Linck, Olaf: På äventyr i Kanadas urskogar. - 1946.
Guthrie, A B: De fria vidderna. - 1948.
Linder, John Lennart: Den okände ryttaren. - 1948.
Raddall, Thomas: De okuvliga. - 1948.
Bolinder, Gustaf: Bull : berättelse för ungdom. - 1949.
Coatsworth, Elizabeth: Vildmarkens svärd. - 1949.
Freuchen, Peter: Larions lag. - 1949.
Jansson, Eric: Överfallet vid siouxfloden. - 1949.
Uller, Ulf: Hököga. - 1949.
Westerlund, Per: Rindi, hövdingens son. - 1949.
Dundee, Earl: Präriekaravanen. - 1950.
Macfie, Harry, Vid regnbågens fot. - 1950.
Slaughter, Frank G.: Två år för Nancy. - 1950.
Svensén, Magnus: Långjägaren i Blå gräsets land. - 1950.
Västfelt, Carl: Grå Molnets hämnd. - 1950.

I bokflödet ovan hittar vi nu en del mycket välskrivna och ofta skapligt korrekta romaner nu skrivna för en vuxen läsekrets. Dit hör t ex:

Hevrvey Allen: Fortet i Skogen 1944.
Eaton, Evelyn: Men aldrig vila seglen. - 1942.
Edmonds, Walter D. : Den glömda dalen. - 1938.
Guthrie, A B: De fria vidderna. - 1948.
Lytle, Andrew: Värdshuset månen. - 1943.
Marshall, Edison: Deet stora äventyret. - 1944.
Raddall, Thomas De okuvliga. - 1944.
Kenneth Roberts: Nordvästpassagen. - 1938.
Slaughter, Frank: Två år för Nancy. - 1950.

OM VÄSTERNMYTENS FRAMVÄXT I SVERIGE - BUFFALO BILL OCH KIOSKBÖCKER

Buffalo Bill spejare och showman - Buffalo Bills wild west show och 25-öresromanen.
Buffalo Bill (William F Cody) verkar utgöra essensen och prototypen av Vilda Västern-myten.
Den riktiga Buffalo Bill var i ungdomen Pony Expressryttare, spejare och framförallt buffeljägare. Med indianerna hade han inga större problem och blev med tiden god vän med de flesta av dem, inklusive Sitting Bull.
Men han täljde ofta guld med kniv genom att snubbla åt rätt håll. Utan tvekan var han en uppskattad spejare åt USAs militär, när han kontaktades av en pr-man vid namn Ned Buntline, som ville ha en äkta västernsspejare att uppträda på teaterscenen, så övertalades Bill och han blev för en tid skådespelare i taffliga västerndramer. Detta hände redan 1869. Bill och Ned Buntline, Prentis Ingraham och andra tyckte det hela verkade så lukrativt, att de tillsammans med Bill pratade sig samman om publicerandet av västernbedrifter i Bills anda som skulle ges ut i bok- eller häftesform. Delvis så medverkade Ingraham i en biografisk volym om Bill av någorlunda saklig natur, men det allra mesta man skrev var rena rama fantasierna. Men de här böckerna gjorde Bill till kändis utan motstycke. Bill trivdes med rollen som västernstjärna och uppenbarligen tyckte han att hela livet i västern var värt att visa för folk österöver. Att så att säga de inte bara skulle läsa om det, utan få känna vibbarna av det. Sålunda startades Buffalo Bills ”Wild West” shows och snart var han och hans ambulerande tältshow runt halva USA och Kanada och med följde de allra äktaste indianer och cowboys som agerade sig själva. Succen blev så stor att han till slut tog hela cirkusen med sig till Europa. Indianerna som ju precis förlorat alla möjligheter att leva på det traditionella viset såg en möjlighet att få leva ut det via Bills show. Ja, till och med Sitting Bull engagerade sig en säsong. Medverkande i showen var andra kändisar som Annie Oakley och Wild Bill Hickok.
Samtidigt som de turnerade med showen, passade förstås Ned Buntline och Prentiss Ingraham på att skriva vildavästernhistorier om dem också. Utan 25-öresromanen hade ingen av dem varit lika stora, ja världsberömda som de är i dag. Böckerna inspirerade uppenbarligen andra, särskilt tyskar att brodera vidare på fantasierna och en blandning av originalen och nypåhittat drabbade Sverige i början av 1900-talet.

OM ATT LÄSA BUFFALO BILL BÖCKER OCH ANDRA 25-ÖRES ALSTER.

Indianvännen, Sitting Bull-experten och poeten Einar Malm berättar om kraften hos indianboken (den sämsta sorten på alla vis) och hur den drabbade barn och ungdomar kring sekelskiftet 1800-1900.
Han skriver: ”På Olidan hade vi en trädgårdsdräng….. Mig och min två år yngre bror lånade han beredvilligt bokförlaget Svithiods hemtrevliga kolportageupplaga av Buffalo Bills äfventyr i Vilda Västern - utgiven 1906-1907 dels häftesvis, dels i två brunbeiga ”tegelstenar”. Dessa fantastiska serieprodukter, fabricerade av obskyra litteratörer som Prentiss Ingraham, Ned Buntline, Bert Foster, W. Cook anknöt i bästa fall till en hopplöst förvrängd verklighetsgrund. För oss småglin öppnades sen oemotståndligt fängslande farlighetsvärld, där den store kunskaparen - de värnlösas och det godas bestövlade och revolverknallande skyddsängel - sprängde omrking på sin trogna Brigham och alltid i rätta ögonblicket ingrep mot djävulska banditer eller lömska rödskinn som likviderades på löpande band.
Självfallet spelade illustrationerna en väsentlig roll. Artistiskt stod David Ljungdahls och Emil Åbergs eleganta teckningar i särklass. Men frågan är om inte C. O. Bartels och framförallt F. Lindvalls underbart okonstnärliga, naivt fantasieggande figurer och scener bättre motsvarade det oftast råbarkade och kusligt melodramatiska innehållet. Lindvall och Bartels illustrerade f.ö. den samtidiga Texas Jackserien och Lindvall ensam Sittng-Bullhäftena som utkom 1908. Dessa märkliga alster upplevde vi bara sporadiskt - då…..
Men redan då började vi få upp ögonen för det parodiskt löjliga i denna wildwestromantik. Med växande vällust citerade vi diverse prakttirader, som sannerligen inte fördärvats av översättarpekoralisten….
Åtskilligt av denna omedvetna komik, som vi tidigt observerade, berodde som sagt på den erbarmliga översättningen. Särskilt var det en ständigt återkommande glosa som lät verkligt lustig. Än stod det: ”Kommendant Colonel Nelson A Miles var rådlös trots att han var en äkta västerns son”. Än läste vi: ”Jag har gjort min plikt, svarade Colonel entonigt. Translatorn hade tydligen aldrig listat ut att colonel betydde överste".
Citatet sid 190-91 från :
Malm, Einar
Mina första indianböcker. - 6 s.
= Sid. 188-193 i : Rådseld och krigstrumma : Indianklubbens årsbok. - 1969.

I själva verket tror jag att Einar Malm delvis har fel. Han hade ju som fokus att Buffalo Bill själv inte skrivit något av dessa häften, utan då hans promotor för scenen Ned Buntline. Men det är inte troligt att Buntline och Ingraham heller skrev de värsta västerndraporna. Troligen är de ansvariga för en del original som blev Buffalo Bill i ”Nick Carterserien”. Men Chelius och Svithiodserierna är så fullständigt renons på vettig geografi och allmänna kunskaper om västern att de med all sannolikhet är skrivna i Tyskland, av berättarglada, okunniga publicister. Därav också missuppfattningar som den om Colonel Miles. Förmodligen hade tyskarna i sin tur haft Buntlines et al böcker som utgångspunkt.
Exempel på böcker av Prentiss Ingraham. Han hade flera pseudonymer.

Buffalo Bill, the buckskin king, or, The Amazon of the West [fulltext]

Buffalo Bill's death call : or, On a red trail [fulltext]

Ned Buntline
Buffalo Bill and His Adventures in the West [fulltext]

Man får inte heller blanda ihop de seriösa Buffalo Bill-biografierna med de här häftena, tex den skriven av systern Helen Wetmore Cody. De har en genuin äkthet i framställningen och är numer bevisat skapligt historiskt trogna.

Man kan emellertid konstatera att dessa Buffalo Bill-häften på grund av sin totala avsaknad av referensramar till det verkliga västern, endast kan sväljas av barn och yngre tonåringar, samt andra läsare utan några som helst kunskaper om västern, USA eller indianer. Ett fenomen som är typiskt för Fantasygenren, där någon verklighetsförankring vare sig är önskvärd eller finns.

En annan hängiven indianboksläsare instämmer i stort med Einar Malm berättar. Man ratade de ”finare” böckerna från t ex Ad. Johnsons förlag och föredrog helt enkelt skräplitteraturen. Se:
Barthel, Sven
Äventyrens värld. - 60 s.= Sid. 47-106 i:
Barthel, Sven
Äventyrens värld. - Stockholm : Bonnier, 1941. - 241 s. : ill.
  Om Buffalo Bill och Texas Jack-böcker, Ellis, Cooper, May, Henty, Bird m fl
Boethius, Ulf
När Nick Carter drevs på flykten : kampen mot "smutslitteraturen" i Sverige 1908-1909. - Stockholm : Gidlund, 1989. - 372 s. : ill.
  Spec. sid. 44-56 ang Buffalo Bill och Texas Jack-häftena.

OM ATT LÄSA SKRÄPLITTERATUR - VAD ÄR LOCKELSEN
Det lustiga är hur den skräplitteratur som översvämmade Sverige kring år 1900 sedermera ledde till ett seriöst indianintresse bland många svenskar, vidimerat genom en inhemsk bokutgivning som sannerligen haft folkbildande kvaliteter. Författare som just Einar Malm, Helmer Linderholm, Erik Uncas Englund m fl har publicerat mängder av vettiga fackböcker i ämnet. Vidare manifesterade ett seriöst intresse sig när sakkunniga deltog i TVs "Kvitt eller Dubbelt" och ”Tiotusenkronorsfrågan”, som i sin tur förde samman sakkuniga och intresserade indianexperter till den väl sista tjusiga manifestationen av indiankunnande, nämligen Indianklubben ledd av den kunnige Bertil Thörn. (Mer om "indianboken efter 1950" vid ett senare tillfälle.)

Att överdrivet spännande men enkla historier appellerar till barn i mellanstadieåldern är ingenting nytt eller främmande. I den åldern är ”tremendum et fascinosum” ett standradepitet. Längst, värst, farligast. Dinosaurier, äventyr, äckel päckel som världens längsta naglar är favorittema och allt liknande. Är det något som förbereder ett yngre släkte för tillvarons värsta sidor? Att något sådant kan trigga i gång läsningen av böcker av den här typen finns det dem som tänkt.
För det finns ett annat sätt att tänka kring det uppväxande släktets fascination för just indianboken. En finsk pedagog, E Bruhn som studerat skolungdomens preferenser när det gäller läsning, kom fram till att åren före puberteten bland pojkar inte är utan ett element av ”atavismer”, kvarlevande ”instinkter” ägnade att hjälpa människosläktet till överlevnad. Han menar att förpubertetspojkar reagerar positivt på ”lägereldar” ”skogen” och kanske skydd av egna gruppen, fångenskap och flykt mm.
Det kanske är otidsenligt att fundera i de banorna, men frestande.

Bruhn, KarlIndianromanerna + Andra vildmarksberättelser. - 22 s.= Sid. 93-114 i:
Bruhn, Karl
Från prinsessan Snövit till kavaljererna på Ekeby : en studie kring folkskolålderns litterära intressen. - Stockholm : Natur och kultur, 1944. - 206 s.

OM ATT LÄSA BAK OCH FRAM
Ett annat karakteristika för yngres läsande av indianböcker är att ”läsa bak- och fram”. I Erslevs Gula Vargen dör ju comanchehövdingen (skurken) i slutet, men mer än en läsare har nog läst det på annat sätt. Inte kan han dö, oh nej då.
Skalden och indiankännaren Einar Malm skriver: ”Gula vargen var en för sin tid alldeles briljant och historiskt ganska korrekt skildring av nybyggaren John Millar konflikter med ”komankerna” nere i Texas. Händelseförloppet var lagom sannolikt och skiftesrikt, personerna hade fullt naturliga proportioner och såväl vita som röda var tecknade med inlsevelse. Där fanns de båda vitvänliga, hyperädla takoindianerna, Örnöga och Monok - möjligen modellerade efter Chingachgook och Uncas. Men min givne favorit blesv Gula Vargen, den sluge, modige komankhövdingen som oförtrutet bekämpade de vita intränglingarna och slutligen föll i ett försök att hämnas lidna oförätter. Säkerligen gjorde det sitt till att Gula Vargen tedde sig så värdig och ståtlig på de många verkligt artisiska och förbluffande sakriktiga teckningar varmed G. Stoopendahl försett denna fina indianbok, som vore förtjänt att publiceras med oavkortad text i större format.”
Malm, Einar: Mina första indianböcker sid 192-93.


OM RESERVATIONSPASSAGEN - AMBIVALENSEN I SYNEN PÅ INDIANERNA
Allt detta eliminerar förmodligen en el del av indianbokens rasistiska budskap (där det verkligen finns). Sanningen är tänjbar. Inte ens USAs armeofficerare var alltid rasister, långt därifrån. Men vad nästan samtliga i gränslandet var överens om var att indianerna även om alldeles så ädla måste bort för att skapa utrymme för civilisationen!

Detta får lustiga uttryck i vad jag kallara ”reservationspassagen”. Vi kan exemplifiera ur en av Buffalo Billhäften som väl vanligen betraktas som exponenter för rasistisk smörja.
Trots det tycks författarna efter att ha skapat spänning genom att beskriva fienden som extremt omänsklig och farlig, inte sällan helt plötsligt peta in en episod som denna:
(Hämtat ur Buffalo Bill i dödsfara eller Snokögas ljudlösa signal. - Svithiod,1906.
Sid 13-14.
”Af Amerikas urinnevånare, indianerna återstår i närvarande tid endast en helt liten del, hvilken dessutom för hvadrje år allt mer och mer smälter samman.
Den röde mannen, som fordom ägde den stora kontinenten, är en föraktad människa, som jagas på samma sätt som man jagar ett rofdjur, hvilket man önskar utrota.
Indianen anses icke inför den amerikanska lagen såsom en människa och hvar han visar sig kallas han allmänt: ’Röd usling, hvit mans mördare’
Dock skulle helt visst icke indianerna varit så till ytterlighet föraktade, så fram de ej gjort gemensam sak med de hvita röfvarehorder, hvaraf den amerikanska kontinenten länge öfversvämmades.
En del indianstammar hafva hållit sig från dessa röfvarhopar och dessa indianer hafva blifvit nybyggarnes goda vänner samt äfven understundom låtit sina barn taga undervising i de hvita skolor.
Då man skådar dessa indianer måste man beklaga, att ett sådant kraftig släkte är dömdt till undergång, ty att döma af dessa stammar är indianen i sig själf ej ond, den har blifvit det dels till följd af att de föraktansfulla hvita röfvarne tvingat dem till sina medhjälpare, dels till följd af den hetsjakt, som anställts efter dem.
Amerikanarne hafva organiserat en hel armé för utrotande af landets urinnevånare."

Författaren kan inte släppa det här resonemanget utan fortsätter på sidan 15 med att låta Buffalo Bill själv upprepa ungefär detsamma, än mer försonande.

"Buffalo Bill tänkte i detta ögonblick:
Ädel till sitt sinnelag, modig och oförskräckt samt lätt mottaglig för undervisning skulle kanske indianen, om han fått sammansmälta med sina hvita bröder och af dem blifvit behandlad som människa, hafva blifvit en god medborgare. Men han har ”Men han har drifvits allt längre och längre bort från de gifvande jaktmarkerna och bördiga fälten och det återstår snart ingeting annat för honom att dö hungersdöden. - Indianerna äro af naturen ärliga, pålitliga mot sina vänner och högsinnade. Det är dock klart, att de förföljelser, för hvilka de ständigt varit utsatta, gjort dem misstänksamma och bittra. Man talar mycket om deras hämndgirighet och det är sant, att de ofta taga en grym och blodig hämnd - men de hafva också anledning därtill. - Säkert är att om ej de stora röfvarhorderna funnos, skulle de hvita och indianerna draga ganska jämnt. -
Buffalo Bill var ju en af Amerikas förnämsta indiandödare, men han var dock ädel och han erkände själfvilligt, att det var de hvita, som från början hade gjort indianerna atill sina värsta fiender just därför, att de ej ansågo dem som människor utan jagade dem som vilda djur.”


ELLIS, EDWARD S[ylvester] 1840-1916.
Ellis: "We came to the Indian, not the Indian to us. We were the aggressors".
Född i Ohio, verksam i New York där han blev en av de största författarna av ”Dime Novels” och vars ”Seth Jones” sägs ha sålt 450 000 exemplar på sex månader. I Sverige förstås mest känd som författaren om böckerna om Hjortfot.
Det Buffalo bill häver ur sig ovan hade ingen väntat sig!. Vad sägs då om det här. Förutfattade meningar om det mesta har samtliga indianbokskritiker haft, i all synnerhet om Edward S Ellis, han som skrev dime novels som blev ungdomsböcker hos Wahlströms förlag och som verkligen hade en stor publik.
Ellis var förstås också en mästare i att framkalla spänning och därför framstår indianerna alltid som osedvanligt suspekta om man får säga så. Men som den ständigt opålästa kritiken menar att Ellis personligen var den värsta indianhataren och rasisten är väl starkt. (Det kanske hjälper till att Ellis böcker precis som så många andra är förkortade versioner av originalen).
I själva veket var Ellis pedagog med målsättning att få barn och ungdom att läsa böcker. Han var också en habil historiker och som sådan skrev han bl a ett mastodontverk om amerikas historia för just skolungdom.

Ellis, Edward Sylvester, 1840-1916 
The History of Our Country : From the discovery of…America to the present time / By Edward S Ellis. - Los Angeles, Ca. : Sanderson Whitten co, 1900 (1895). : ill.
  9 vol. - Vol 1 ; 2 ; 3 ; 4 ; 5 ; 6 ; 7 ; 8 ; 9.
Lärobok.
På sidan 186 i en not förklarar Ellis utan omsvep sin syn på indianer och indianska rättigheter:

"It is well that the young reader, who may take pride in the prowess of the early settlers of his country in ridding it of hostile Indians, as related in such narratives as that which recounts the grim incidents of the Pequod war, should remember that much of the Indian blood spilled on this continent was due to the coming to it of the white man, who was the intruder and the invader of the homes and hunting-grounds of the native races of the New World. We came to the Indian, not the Indian to us. We were the aggressors. We invaded his country, and we made of it an aceldama of blood. Justice, therefore, as well as humanity, calls for the exercise of pity and considerate feeling in reading the account, given in these pages, of the extermination of an entire tribe, such as the Pequods. In the early settlement of Connecticut, as elsewhere, the white man did not always extend the olive-branch to the Indian; and hostilities were often the result of quarrels among rival white settlers. It was so at the outbreak of the Pequod war, which grew out of differences between the Dutch and English settlers in the region, and quickly drew into the struggle, not only the colonists of Connecticut, but the Narragan- setts and Mohegans (Mohicans), who were only too eager to take part in rooting out their dread tribal foes, the Pequods. As it has been the fate of some portions of the race to lapse into barbarism, we should like to think that out of barbarism they will yet emerge. In the philanthropies of a coming day, we trust that forces will continually, and more effectively, be employed to restore the Indian to civilization, and to eradicate from his f nature those dispositions and tendencies that drag him backward in the path of progress,
or, while imitating bad examples set before him, that civilize him out of existence”

Naturligtvis slutar han med att indianerna förväntas integreras i det vita samhället. En parallell utveckling med fria indianska områden var förstås inte en tanke som tilläts existera under kolonialtiden. Knappt nu eller.

OM ATT KIOSKWESTERNS BIDROG TILL ATT BEKRÄFTA WESTERNMYTEN

Åren 1965-1970 utgavs ca 150 olika western-kioskböcker årligen (1969 180 st), vilket var ca 30% av kioskboksutbudet totalt.
Antalet indianböcker (dvs westerns där indianer spelar en väsentliga roll) kan ännu bara uppskattas, men de torde inte uppgå till mer än högst
5 a 10% av westernutbudet totalt.
Westerns gavs under denna tid ut i 20 olika massmarknadsserier: Av dessa är "Nyckelböckerna" den äldsta med start 1937. Serien upphörde temporärt 1970 med nummer 692. En repris (och/eller) ny utgåva med samma seriebeteckning har dock funnits senare. Fram till slutet av 1950-talet var det endast så gott som deckare, men blev då en ren westernserie. Ännu 1960 betecknades för övrigt westernberättelserna i serien som kriminalromaner.
Den näst äldsta serien i denna kategori är "Pingvinböckerna" (1950) som utgavs ännu på 1970-talet, och därnäst "Pyramid" (1955) och "Mustang" (1958). Att westernböcker tillhör en minoritet i kriminalkioskbokssammanhang beror nog inte endast på publikens ringare efterfrågan, utan det torde faktiskt
kräva en smula mer än bara fabuleringsförmåga för att skildra en historisk epok någorlunda trovärdigt:
Författarna till dessa kioskwesterns är inte opersonliga författarbolag som "bara rafsar" ihop en historia. De flesta kan sin miljö och sin tid. Anledningen till att indianböcker är i minoritet är måhända den att specialkunskap om indianerna krävs för att skriva en acceptabel indianbok, och det är få kioskböcker som är helt igenom usla. Graden av förståelse för indianerna växer dessutom med tiden och det allmänna medvetandet. En av de flitigast översatta författarna Louis L'Amour kan inte frånkännas en mycket god kunskap om den miljö och den tid han skriver om.
Bland svensktillverkade westerns får sägas detsamma om t ex K Ginsburg (d vs Kjell E. Genberg).
Även Louis Masterson (= norrmannen Kjell Hallbing, även pseud William Marvin jr är han skriver Clay Allisonböckerna) är inläst på främst sydvästern och apachernas historia. Att kvalitet på genrens villkor har ett kommersiellt värde kam man få ett intryck av på reprisserien "Bästa västern" började ges ut 1970 med omtryck ur serierna "Sheriff och Mustang". Den flitigast förekommande författaren i serien "Bästa Västern" är just Louis L'Amour.

Gamla tiders indianböcker utspelades främst i östra skogslandet, som var den del av USA som var känd och bekant under 1800-talets slut då dessa böcker började skrivas. Kioskböckerna är mer lika westernfilmen i det att miljön är prärien eller sydvästerns öknar och berg. Att sydvästerns apacher är populära i sammanhanget hör kanske också ihop med filmens värld. Kanske är det så att det inte är så kostsamt att skildra den materiellt enkla värld apacherna levde i, jämfört med bekymren att gestalta stora tältläger och väldiga hästhjordar. Kanske kräver miljön också måttliga kunskaper om indianerna i sig. Kanske är det också en schimär att apacherna är överrepresenterade i kioskboken av dylika skäl. Kanske beror det på att norge har en slags apachetradition allt sedan Helge Ingstad skrev sitt kände verk om dem. Detta avspeglas ju också i Holmås goda serie B.Wahlströmsböcker.

Nyckelböckerna 1937-1970 (622 nr) Fram till 1950-talet endast deckare.
Pingvin 1950-
Pyramid 1955 - Mars 1977 - Nr 378
Mustang 1958
Bästa västern (start 1970) en reprisserie bestånde av omtryck från serierna Sheriff och Mustang (7 á 8 titlar/år)

Massmarknadsböcker

Den moderna västernutgivningen i Sverige börjar med Pingvinböckerna år 1951. I denna serie gav man så sent soms 1960 ut ”uppror bland bergen”, en riktig dålig indiandödarvästdern som kunde ha varit skriven hundra år tidigare och som möjligen också är det.” Sid. 215 i Kiosklitteraturen. – 1977.
Sid. 216 i Kiosklitteraturen.

urskilja några huvudformer av västernböcker…”
2. Realistisk. Realistiska detaljer både vad gäller vapen och skottskador. Ofta indianvänlig. Försöker ofta ge ekonomiska förklaringar till konflikter. Exempel: Ben Hogan.” (Skriven av Kjell E. Genberg. Se sid 207)

Bergqvist, Christer
Västernmyten. - 23 s.
= Sid. 213-221 + 244-265 i:
Kiosklitteraturen : 6 analyser / av Yngve Lindung (red). – Stockholm : Tiden, 1977. – 275 s.

Bergquist, Christer
Populärvästern i Sverige : innehåll struktur och myt / av Christer Bergquist, Bengt Wikholm och Leif Åberg. – 42 s.
= Sid. 206-248 i:
Kiosklitteraturen : 6 analyser / av Yngve Lindung (red). – Stockholm : Tiden, 1977. – 275 s.

Boethius, Ulf
När Nick Carter drevs på flykten : kampen mot "smutslitteraturen" i Sverige 1908-1909. - Stockholm : Gidlund, 1989. - 372 s. : ill.
  Spec. sid. 44-56 ang Buffalo Bill och Texas Jack-häftena.

Hirdman, Arne
Alla tiders folkböcker : ett bidrag till den billiga bokens historia / av Arne Hirdman ; med vinjetter och omslag av Sven Lundqvist. - Stockholm : Folket i Bild, 1950. - 143 s.
Kapitlet "Amerika" = Sid. 53-62. + s.91, 120.

Johansson, Hans Olof
Utgivningen av böcker i massmarknadsserier 1965-1970. - 34 s.
= Sid. 276-309 i:
En bok om böcker : litteraturutredningens branschstudier. - Stockholm : Utbildningsdepartementet, 1972. - 613 s. - (SOU 1972:80)
Separat bilagedel 3 till litteraturutredningens huvudbetänkande.

Mählqvist, Stefan
Äventyrsmotiv. - 1 s.
= Sid. 145 i:
Mählqvist, Stefan
Böcker för svenska barn 1870-1950 : en kvantitativ analys av barn- och ungdomslitteratur i Sverige. - Stockholm : Gidlund,1977. - 205 s. -(Skrifter / utgivna av Svenska barnboksinstitutet ; 5)

Lindung, Yngve
Västernberättelsen. - 6 s.
= Sid. 83-88 i: LINDUNG: ÄVENTYR OCH KÄRLEK : OM KIOSKLITTERA-TUREN

Lundqvist, Åke
Louis L’Amour : Fällan. - 17 s.
= Sid. 30-46 i:
Lundqvist, Åke
Masslitteraturen : förströelse – förförelse – fara?. – Stockholm : Aldus/Bonnier, 1977. – 173 s.

Lundqvist, Åke
Svenska masslitteraturförfattare - en enkät. - 11 s. + Litt. 7 s.
= Sid. 157-167 + litt. sid. 168-174 i:
Lundqvist, Åke
Masslitteraturen : förströelse – förförelse – fara?. – Stockholm : Aldus/Bonnier, 1977. – 173 s.

Lundqvist , ÅkeMasslitteraturen : förströelse - förförelse - fara?. - Stockholm : Aldus/Bonnier, 1977. - 173 s. - (Aldus-serien)

Lundqvist , ÅkeMark med klara utstakade gränser. - 17 s.= Sid. 30-46 i: LUNDQVIST, 1977.

Lundqvist , Åke
Konsten att byta kläder eller ändra sitt utseende (Marshall Grover: Bill och Ben)i: LUNDQVIST, 1977.


Om Konsten att läsa och att ha något att läsa

OM NÄR SVENSKEN VAR BEKVÄM MED BEGREPPET INDIANER OCH INDIANBÖCKER
Om begreppet indianer och hur det växte fram
Det finns ingen allmän term för ursprungsbefolkningen i Nordamerika. I USA kan man ev använda ordet Native (vilket för oss blir ett gammalmodigt inföding), eller Native American, eller Indigenous = Ursprungsfolk. Jag använder ordet indianer därför att det för det första använts i indianhistorisk tid och framförallt när det gäller den gamla indianboken. Dessutom därför att andra att många indianer känner sig helt bekväma med detta. Se gärna Rusell Means ”I am an American indian, not a Native American!
  (Med det sagt kan man nog konstatera att orden ”rödskinn” ”röda män” inte heller varit någon nedsättande term i Sverige för Nordamerikas ursprungsbefolkning, något som professor Åke Hultkrantz nogsamt fick veta när han obetänksamt använde uttrycket i USA!

Att skriva indianbokens historia är ju förresten att skriva om hur bilden av indianen (inte nödvändigtvis verklighetens amerikanska urfolk formades).

Ordet ”vildar” som stundtals är ett begrepp som används är också ganska så missuppfattat. Redan under 1600-talet fick Pehr Lindeström förklara att indianerna inte var vildar därför att de voro galna, utan att de var (som man då tänkte) vilsna i tron!!

1800-talet och litteraturen -
Såvitt man kan se, så innan dess J F Cooper översattes till svenska, så hade svensken i allmähet väldigt små kunskaper om Nordamerika, och än mindre om ursprungsfolket indianerna, även om det visst fanns en och annan bok tillgänglig i Sverige på svenska. Men de hade en väldigt begränsad upplaga. 500 exemplar var det normala för en utgiven titel. I motsats till situationen nere i Europa där en läsande medklass utvecklades, så hade man i Sverige egentligen inga böcker att läsa, även om man var ett litterat folk. I Sverige kommer vanan att läsa romaner inte att utvecklas förrän långt in i seklet, kanske kring 1880 eller så. Men det fanns undantag skall vi märka.

De kunde åtminstone läsa katekesen
1830 bodde ca 2,5 mijoner människor i Sverige. Tack vare den Lutheranska obligatoriska kyrkans pålaga om hemutbildning, i avsikt att möjliggöra för var och en att kunna läsa katekesen, psalmer och delar av bibeln, och kravet på att klara de regelbundet återkommande husförhören, så kunde nästan alla läsa åtminstone lite. (Den svenska litteraturen 3. - 1993. sid 25). Men böcker var en lyx, och de transporterades i böndernas långsamma oxkärror.

I BÖRJAN AV 1800-TALET BÖRJADE SAKER ATT HÄNDA
Ett nytt system med postdiligenser tillät små paket att distribueras över hela riket. Konsten att trycka böcker förbättrades, dagstidningar och förlagshus dök upp här och där. En av dessa förlagsmän var Lars Johan Hierta, grundaren av Aftonbladet. Han menade att tryckpressarna borde användas till annat än tidningar och han började ge ut romaner i häftesserier, alltså inte i tidningen utan i form av häften som man prenumererade på. Små bokhäften på 100 sidor, vilka senare oftast bands samman till hela böcker. Av den anledningen kom flera av kända böckers första upplagor i realiteten av bestå av dessa häften och inte i kompletta böcker som de kom att ses i senare upplagor. Prenumerationssystemet möjliggjorde för folk att köpa böcker på ett billigt sätt. Faktiskt lär det ha blivit så populärt att det sägs, att bokhandlare blev vansinniga när häftena lät dröja på sig. Det sägs också att Hierta hade 2 500 prenumeranter när han startade sin ”bokklubb”. Snart var de 4000. Han kallade häftesserien för ”Läsebibliotheket”. Andra förlagsmän gjorde likadant. Hierta tjänade tydligen pengar på företaget, och därför vet vi ju att romanerna faktiskt såldes, och som vi kommer att märka längre fram, faktiskt lästes av många.
Bland dessa andra bokförlag fanns Thomsons häftesbokklubb ”Kabinets bibliothek”
exempel:

Cooper, James Fenimore
Gränsboerne eller Wish-Ton-Wish's klagan : berättelse / öfversättning från engelskan [av A.F.Dahlin]. - 2. öfversedda upplagan. - Stockholm : Hierta, 1836. - (Läsebibliotheket ; 1836)

Förra delen. - 288 s.
Sednare delen. - 293 s.
Med första upplagan skall förstås publicerandet som häfte 37-43 i häftesserien
Läsebibliotheket 1836.

Paulding, [J.K.]
Holländarne i New York eller Nordamerika före revolutionen : roman / öfversättning. - Stockholm : Hierta, 1834. - 358 s. - (Läsebibliothek ; 4)
Orig.s titel: The dutchman’s fireside. 1831.
Utgavs först häftesvis i Läsebibliotheket 1833 häftena 13-15.

[Sealsfield, Charles]
Den legitime och republikanerne : historisk teckning från det sista amerikansk-engelska kriget / Öfversättning. - Stockholm : N.H.Thomson, 1835. - 744 s. - (Kabinets bibliothek af then nyaste litteraturen : första samlingen ; 1)
Orig:s titel: Der Legitime und der Republikaner. - 1833.

Sedermera kom alla t ex Coopers böcker att publiceras igen 1858, och efter detta kom ett stort antal bearbetningar och olika konstiga utgåvor av hans romaner mer eller mindre anpassade för barn och ungdomar. Och de måste haft en stor publik.

Biblioteken
Sveriges kommunbibliotek har sina rötter i sockenbiblioteksrörelsen och det folkbildningsarbete som såg sin topp på 1860-talet. Ibland hade hängivna folkbildare varit över i USA för att få ideer och inspiration. En av dessa var Per Adam Siljeström och när han återvände till Sverige med huvudet fullt av idéer, startade han en årsbok full av ”nyttig” läsning för folk. Den här årsboken kallades “Läsning för folket” och distribuerades till alla sockenbibliotek. (Boken i sig innehölll stundtals små artiklar om Nordamerikas Indianer).
Bland annat som Siljeström tog sig för var att skriva en artikel i den här ”Läsning för folket” kallad ”Förslag till inrättande af Sockenbiblioteker och hwad därwid bör iakttagas, jämte förteckning å dertill lämpliga böcker och skrifter” (Vol 25 1859 sid 47-68).

Bland de böcker Siljeström fann användbara för sockenbiblioteken fanns flera böcker om amerika och ett par om Amerikas Indianer. Mest anmärkningsvärda är George Catlins “indianer och de, under ett åttaårigt vistande bland de vildaste af deras stammar upplefvade äfventyr och öden” . (Ett praktverk med flera färglagda illustrationer av författaren) och förstås James Fenimore Coopers “Hjortdödaren, Den siste mohikanen, Wägwisare , Nybyggarne och Gräsöknen (Prärien): Han rekokmmenderade också Gosselman: Resa i Norra Amerika och Arfwedson: Förenta staterna och Canada)

Catlin, George
Nord-amerikas indianer och de, under ett åttaårigt vistande bland de vildaste af deras stammar upplefvade äfventyr och öden / översättning från femte engelska upplagan [via en tysk översättning]. - Stockholm : Berg, 1848. - 320 s. : ill. Orig:s titel: Letters and notes on the manners, customs and conditions of the North American Indians. 1841.
I sin bok “Böcker, bildning makt : arbetare, borgare och bildningens roll i klassformeringen i Lund och Helsingborg 1860-1901. - (1999)” skriven av Marion Leffler, får vi en glimt av vad allmänheten lånade i biblioteken på 1860-talet i två skånska städer, Lund och Helsingborg

Leffler säger om skönlitteraturen: ( s. 159-160)

A. ”Skönlitteratur” 1866 var den mest utlånade författaren James Fenimore Cooper. Hans böcker om vita nybyggares äventyr och möten med indiankulturen i Nordamerika lånades 63 gånger. Böckerna räknas idag till den klassiska ungdomslitteraturen men lästes under 1800-talet också av vuxna. De var mycket kända och populära i hela Europa och erbjöd spännande och underhållande läsning. Samtidigt hade massutvandringen från Sverige till Amerika påbörjats. Även lundabor gav sig iväg dit. Det är möjligt att de som lånade Cooper kände någon som hade utvandrat och/eller att de var nyfikna på livet i det stora landet långt borta. Romanerna gav en underhållande inblick i detta men idealiserade samtidigt det unga Amerika och bidrog till Vilda Västernmyten. Ytterligare några amerikanska romaner hörde till låntagarnas favoriter 1866. För det första rörde det sig om tre romaner, Daloasen, Björn-jägarne och Wäxt-jägarne, av Maine Reed, en idag okänd författare. Titlarna antyder samma genre som J F Coopers ävntyrsböcker”.
Sid. 161

”b. Reseskildringar
….”Intresset för Amerika visar sig också i lånen av reseskildringar. Unonius, Minnen från Amerika utlånades 13 gånger. Här kan liksom i fallet med den amerikanska skönlitteraturen ovan, den pågående emigrationen ha spelat en roll”.
 
Hon säger på sidan. 164.
….
”e. Skrifter av blandat innehåll:
…En annan tidskrift, ”Lördags Magazinet”, utlånades något oftare, nio gånger. Den var ett projekt av Aftonbladet utgivare, Lars Johan Hierta, som hämtade förebilden hos det engelska Penny Magazine. Lördags Magazinet utkom endast mellan 1836 och 1838 samt 1842. ...Enligt Eric Johannesson blev de ändock inte den folkläsning som Hierta hade hoppats på, utan fungerade snarare som ”lustbetonad barn- och ungdomsläsning”. (Johannesson: Den läsande familjen : Familjetidskriften i Sverige 1850-1880. – s. 7) ”Om så var fallet bland låntagarna i Lunds stadsbibliotek får förbli en öppen fråga, då vi inte känner till deras ålder”. Det intressanta här är att Lördags Magazinet kan tänkas ha utgjort en motbild till Läsning för folket.” (Leffler s. 164)

Läsning för folket, som uppfattades som konservativ, moraliserande och sedelärande. Se: Per Sörbom, Läsning för folket. Diss. 1972. Se även Den svenska litteraturen 3. – 1988. s. 274-276).

s. 167. ”Ingen kvinna valde bibliotekets mest utlånade författare, J F Cooper. Det gjorde däremot de femton männen. 20 av de 50 skönlitterära böckerna lånade av männen var skrivna av Cooper. Kvinnorna lånade inte heller någon av de andra populära författarna t ex ”Onkel Adam”, Walter Scott, Roland Forrester och Maine Reid. I varje fall 1866 var böcker av dessa författare manlig läsning, av detta att döma. Det är anmärkningsvärt att ingen kvinna lånade någon reseskildring medan 14 sådana lån var förtecknade på männen. Kunde kvinnor inte ens drömma om att resa?”

Sid. 172.
”a Skönlitteratur
Den oftast utlånade författaren i Lund, James Fenimore Cooper, var också den mest framträdande i Helsingborgs stadsbibliotek. Låntagarna där hade 1861 tillgång till elva böcker skrivna av honom, och antalet titlar ökade till fjorton 1877. Det tyder på att Cooper även utlåndes ofta. Intresset bland låntagarna i Helsingborg för historiska äventyrsromaner och Amerika kan antas ha varit lika stort som bland låntagarna i Lund”.

Kommentar till Leffler: 1. Roland Forrester är ju ingen författare. Leffler talar om första utgåvan av Robert Mongomery Birdss “Nick of the woods” i svensk översättnng, den var en anonym som första svenska utgåva. Senare har den trycks många gånger med författarens namn, men ofta via tysk översättning som grund.

[Bird, Robert Montgomery]
 Roland Forrester's och hans syster Edithas sällsamma äfventyr bland Vildarne / med 16 i texten intryckta teckningar öfver de förnämsta tilldragelserna. - Stockholm : Rylander, 1847. - 228 s. : ill.
Säkerligen efter Franz Hoffmans tyska version: Die Gefahren der
Wildniss : eine Erzählung für die Reifere Jugend. 1846.


2. Leffler säger: “Maine Reed , en idag okänd författare”.

Hon talar om captain Mayne Reid, en av de vanliga författarna av “indianböcker”. Han läste så sent som för några decennier sedan, via en dansk adaption (Erselv, Anna: Gula Vargen).

Mer av intresse om Reed följer, när vi kommer till Selma Lagerlöf och hennes läsande och skrivande.


3. Leffler’s nämner “Lördags Magazinet” .Lars Johan Hiertas egen tidning Aftonbladet tycks ha haft artiklar skrivna av amerikaresenären Unonius och andra. Dessutom hade Hierta en veckotidning kallad ”Lördags-magasinet” Lördagsmagasinet : trejde bandet. – 1838, innehåller ett och annat om indianer. February 10 1838 fanns en artikel kallad “Indianer I Canada” /(af ett fruntimmer) och i july 21 1838 “St:Clarae-floden och chippeway-indianerna” . Här används ordet “indianer” och inte det äldre uttrycket “vildar” .

OM INTRYCKET BÖCKER OM NORDAMERIKAS INDIANER GJORDE PÅ SVENSKA LÄSARE
In summa så verkar det som om vanligt folk i Sverige verkligen hade möjlighet att läsa om amerikanska indianer, tillräckligt för att skapa sig en bild av folket i Amerika kallade ”vildar” eller ”indianer”. Ett annat exempel på detta är något jag hittat i en tysk publikation om indianböcker av Hans Plischke:

(Plischke, Hans: Von Cooper bis Karl May : Eine Geschichte des völkerkundlichen Reise- und Abenteuerromans. [Illustr.]Düsseldorf, 1951. sid 40).

I översättning: ”När den amerikanske poeten Longfellow reste genom Skandinavien 1835 blev han förbluffad över att bönderna i Danmark, Nordge och Sverige kände till och hade läst Cooper…”

Ett intressant vittnesbörd på kraften i upplevelsen av indianboken får vi från självaste Selma Lagerlöf. I sin självbiografiska bok ”Ett Mårbackabarn” 1915, avslöjar hon vad som triggade igång hennes eget författarskap. När hon var helt ung fann hon en bok kallad ”Oceola”


”Det finns en bok, som heter Oceola. Det är en indianbok, som man säger nuförtiden. . Jag vet inte vem som har författat den, och inte heller vet jag när den skrevs, men troligen är den rätt gammal. Jag kan inte säga hur det kom sig att den boken fann sin väg till mitt hem uppe i Värmland.....Men hur som helst så är det säkert att den en vacker dag, när jag är en sju, åtta år gammal, ligger på ett bord där hemma och att jag råkar kasta ögonen på den.....Men som lyckan vill det, råkar jag slå upp just det stället, där bokens hjältinna, en ung skön plantageägardotter, mitt under badet blir överraskad av en alligator. Jag läser om hur hon flyr och förföljes och är i livsfara. Aldrig förr har jag läst något, som försätter mig i sådan spänning. Jag står andlös och läser, ända tills den unga, hjältemodiga indianen kommer rusande till hjälp och efter en förfärlig strid med alligatorn sticker sin kniv i hans hjärta.
(Utg 1985 s 77-79)
Därefter beskriver hon hur hon upptäckt lusten att läsa romaner, och (sid 79) avslutar hon “ Men för mig blir bekantskapen med indianboken Oceola avgörande för hela livet. Den väcker hos mig en djup, stark längtan att en gång åstadkomma något lika härligt. Det är den boken som gör att jag vid mina unga år redan vet att vad jag helst av allt vill syssla med under mina kommande dagar, det är att skriva romaner.”

Selma Lagerlöf var född 1858 och boken Oceola komi svensk översättning 1862. Den var skriven av captain Mayne Reid. Selma själv mindes inte vem författaren var, men det är helt lätt att dra slutsatsen om vilken bok det rör sig om på grund av den speciella stavningen av den kände seminolehövdingen Osceolas namn.


OM UTTRYCKEN INDIANER OCH VILDAR FÖR URSPRUNGSFOLKEN I AMERIKA.

När begreppet ”indianer” börjar bli allmänt använt tror jag vi nått den punkt vad gäller uppfattningen om ursprungsfolket i Nordamerika är rotat hos svenska folket. Men det är inte helt klart när det hände.

Vi gör en återblick till 1800-talets början.
Ett skönlitterärt arbete som blev en rejäl bestseller i hela Europa, och troligen en mindre bestselleri Sverige, är den indianbok som gjorde ett starkt intryck på läsaren. Jag menar förstås Chateaubrdiands ”Atala” som var en romantikens höjdpunkt i hela världen. I Sverige gavs det ut två upplagor:

Chateaubriand, Francois René de
Atala, eller Tvänne Vildars kärleks-händelser i öknen / af F.A. Chateaubriant ; från sista franska original-uplagan öfversatt af J.S. Ekmanson. - Stockholm : Holmberg, 1802. - 154 s.

Ny utg. - 1805.

Som vi lägger märke till kallas amerikas ursprungsfolk ”vildar”.

Inspirerad av romantiska strömningar skrev Carl Jonas Love Almquist en bok kallad ”Parjumouf” 1817. Historien berättar om ”indianer” bland ”Blå bergen”. Man kan emellertid ganska enkelt slå fast att Almquists histora är baserad på en episod från Australien. Ordet ”indianer” vid den här tiden (tidigt 1800-tal, d v s innan Cooper var översatt till svenska) var förmodligen synonymt med ”vildar” ”infödingar” varhelst de levde på jorden. Uttrycket ”indianer” hade blivit använt tidigare, men vanligare var att författare använde ordet ”vildar” eller ”villar”. (Jfr ty Wildnis, eng wilderness).

Ordet “vildar” används av den tidige resenären Pehr Lindeström som besökte den svenska kolonin “Nya Sverige”vid Delaware på 1650-talet. Han förklarar för läsare av hans bok att: ”Desse Novae Sueciae vilde människor de kallas icke vilde, därför att man tror dem vara rasande och galne utdan för deras avguderi och villfarelse i religion”. (Lindeström: Resa till Nya Sverige. - 1962 sid 108. Indiankvinna kunde också kallas vilska säger han). Kuriöst nog använder Carl Jonas Love Almqvist själv det uttrycket senaare när han hade flytt Sverige för USA. Troligen därför att han studerat ämnet Nya Sverige och de facto planerade att skriva en bok om det svenska kolonialäventyret. Han använder uttrycket i brev till sin hustru, när han talar om Lipanapacher och andra indianer som han mött i Texas! (se: Berg, Ruben G:son: C J L Almquist i landsflykten 1851-1866. - 1928 sid 478) met in Texas! (se: Berg, Ruben G:son: C.J L. Almquist I landsflykten 1851-1866. – 1928. p 478 ). Han berättar också om sin mor, som knappast rest utanför sin hemstad, men som hade berättat för honom om ”Vildarne” i världen. (”hon var nämligen Rousseauisk”). Efter att ha stött på indianer i Texas berättar han senare i brev hem: “Jag nämnde några ord om Vildarne. Jag vill då berätta Er, att jag varit I ett helt sällskap sådana, nemligen av Lipan- och Mascaleros-stammarne. Ej längre tillbaka, än 6 à 8 år, vistades de I dessa trakter öfverallt, och helsa ännu ofta på vid Cibolo och San Antonio. De äro nu mycket fredlige och vilja blott drifva handel med Europeerne. Får några veckor sedan gick ett helt tåg af dem med chefen Chicito i spetsen, härigenom till Austin….”.

Så Almquist fortsatte nog med en tveksam världsbild och en oklar uppfattning om folk i världen, precis som hans mor, som berättat historier om dessa vilda män i skilda världsdelar. (Så gjorde andra också. Så sent som 1861 finns det en bok om aboriginer i Australien kallad ”Indianhöfdingen Mooniba skriven av Marie Rokskowska).

Som vi sett tidigare när vi diskuterade Lefflers bok om biblioteken i Helsingborg och Lund, så noterade vi att första upplagan av Birds ”Roland Forresters äventyr” levdes bland ”vildarna”. Boken var ju publicerad 1847. Kanske har det något med att den översatts från tyskan? Men Atala sägs förstås vara översatt från franska språket.

I en konservativ dagstidning kallad ”Svenska Minerva” utgiven i Stockholm mellan åren 1830 och 1848 av J C Askelöf, kanske den mest inflytelserika konservativa tidnngen i Sverige vid den här tiden, finns en egendomlig artikel (måndag 26 september 1836, som rör minoriteter i USA och Texas. Det är en artikel direkt översatt från amerikansk tidning (The Boston Atlas) och här diskuteras om behandlingen av “Tschirokeserne” (Cherokeerna) å ena sidan är mer korrekt, än å andra sidan, behandlingen av folkeet i Texas. “I antal äro de Texianerne föga underlägsne, men I anseende till allmän civilisation äro de med dem fullt jemngoda. Tschirokesernes hufuvdmän stå i anseende till faculteter, seder och rikedom på en enahanda (enastående) höjd med besutna landtmän uti unionens särkilta (sic!) stater, och de vildaste bland dem hafva säkerligen lika mycket cultur, som de jägare, herdar och förrymda brottslingar, af hvilka befolkningen i Texas för det mesta består”. Artikeln fortsätter att berätta om tvångsförflyttningen av Cherokeer öster om Mississippi, till land väster därom och situationen i Texas. Men det är rolig sak där. Jag tror inte en svensk läsare 1838 förstod skillnaden mellan Texaner och Tschirokeser. Översättaren förklarar aldrig att Tschirokeserna är indianer. Han använder vare sig uttrycket vildar eller indianer. Vid den här tiden skulle han nog ha gjort det, om han själv hade förstått. Vilket han förmodligen inte gjorde!



Lördags-magasinet

Lördags-magasinet : tredje bandet. – 1838 som nämnt tidigare använder benämningen ”indianer”. “Indianer I Canada” (af ett fruntimmer) and juli 21 1838 “St:Clarae-floden och chippeway-indianerna”. (2 sidor). Här är alltså ordet indianer i bruk, antagligen därför att det är en text som i original använder ”indians”, och naturligtvis därför att ordet börjar bli det mest vanliga begreppet i svenskan. Även om det tog några år.

Emigrantsånger
Ytterligare en annan text som kan vara av intresse är en modern sångbok kallad
“Emigrantvisor : i urval av Svenskt visarkiv. – 1981. Jag antar att indianerna nämns väldigt sällan i emigrantvisorna, men här har vi ett undantag (sid 33-37 och kommentar på sid 131). Sången sorteerar under rubriken “Varningsvisor”, sånger som berättar om hemska saker som kan hända dig ”over there”. Sången är “Niklas Korps visa”, och i kommentaren säger utgivaren: “Denna visa är känd endast i en version, ett skillingtryck från 1855, tryckt I Borås". Sången berättar om några svenskar som skall bege sig till Göteborg varifrån de skall segla till USA. Och den berättar om mödor och bekymmer ombord, om ankomsten till New York, om guldgräveri, om resa med tåg (I “ångwagnen”) och så till slut om indianerna. Och här kallas de indianaer.

Vers 17.I skogen fick wi se en Indian
Röd, naken, grym och ful som sjelfwa fan,
Den, som gick sist, han hufwudswåln tog af,
Och I den ödeskog han fick sin graf.
(Hufwudswåln = huvudsvålen = skalpen)

18.Han flydde bort, dock följde wi hans spår,
Wi wille se, hwem som utaf oss rår,
Mot gwälln det led, snart kunde wi ej se,
Likwäl sin lön wi wille honom ge.

19.Der gingo wi i kärr, moras och dy,
Till slutligen wi kommo till en by.
-Af femtio, som wi I början war,
War det blott sjutton som ännu war qwar.

Efter allt detta berättar sången om pest och kolera, och till sist hur fyra av dem finner arbete i staden Paluna, men det är inte sådant arbete berättaren i sången gillar och han vill åka hem till Sverige. (Vilket han inte har råd till.)

Vi ser alltså att bland ”vanligt” folk som köpte, spelade och lyssnade till dessa skillingtryck användes ordet indianer och bruket med skalpering var också känt så tidigt som 1851.