Författarens namn
In lieu of an abstract, here is a brief excerpt of the content:For two of the more preeminent twentieth-century American authors, Hemingway and London share an interest in examining the limits of primitivism, particularly as they come to delineate the impact of race privilege. In Hemingway’s stories, for instance, we see two distinct evocations of the primitive: on the one hand, in “Indian Camp,” “The Doctor and the Doctor’s Wife,” and “Ten Indians,” we witness white, western culture impose itself on the Native American community, revealing a paternalism that marks these encounters; on the other hand, “Big Two-Hearted River” suggests the psychological impact of this privilege where Nick believes that a primitive setting might restore his peace of mind. In these examples, the more privileged character assumes that the primitive setting or character acts as a foil meant to reflect back to him an image of his own greatness. What these stories suggest, however, is that the opposite happens: it is by these very depictions that Hemingway challenges this frame of reference. For London’s “Keesh, the Son of Keesh,” “Law of Life,” “The League of the Old Men,” and “Nam-Bok the Unveracious,” the encounter between the Caucasian character or Caucasian expansionism into Native American lands is one that leaves readers with images of death. For these particular stories, the so-called primitive characters represent either those who have embraced assimilationism, which has placed them in tension with their tribal communities, or these characters come to symbolize the end of their tribal nations, suggestive that no place exists for them in modern society. By examining these selected texts, one might understand how Hemingway and London call attention to the erasure of a people and a way of life and offer shared critiques of white privilege.
[End Page 55]
Peter Lang Verlag - Hemingway’s Primitivism
https://share.google/5533H2223LWBYDjY6
Det var ju främst "indianboken" som blev symbol för indiansvärmeriet. Därför är en relevant beskrivning av den litterära genren nödvändig. Den måste tydligen beskrivas av en amatör, då ingen kvalificerade litteraturvetare utan specialkunskaper om ursprungsfolken i Nordamerika, har en chans att skilja agnar från vetet, i bedömningen av vad man hade framför sig, att analysera eller beskriva. Mot slutet av indianbokens guldålder dominerades världen av den "skräplitteratur" som fick bli symbolen och den enda kunskapskällan till vad som just var en särskilt stark och märkbar idéströmning.
Chateaubriands Atala.
Under 1800-talets första årtionden var Nordamerikas indianer förhållandevis okända i Västeuropa. Men inte helt. Visuella framställningar av indianen var få. Litterära gestaltningar började strömma i en sakta stril över européernas läskunniga. Utöver en och annan dikt av Schiller och Sjöpoeterna kan man nog säga att Chateaubriands roman "Atala" var först ut att fascinera och inspirera. Den var också ett första smakprov på vad som blev ett helt avgörande appendix till själva berättelserna om indianerna. Det var naturmystiken som Atala frossar i.
James Fenimore Cooper och det sublima.
Snart öppnades marknaden på allvar för böcker om indianen när James Fenimore Cooper fick för sig att han kunde minsann skriva lika bra litteratur som tidens allmänna romanförfattare. Nyheten med honom var att han förutom indianerna som exotiska och spännande företeelser på allvar introducerade föreställningen om det sublima i skildringarna. Helt enkelt det som skulle bli prototypen för hur läsare kom att uppleva indianromanen.
Det är inte nödvändigtvis vad texterna rent konkret förmedlar som är det relevanta, det är hur föreställningar uppstår i läsarnas medvetanden baserade på text, illustrationer och allmänna föreställningar. Man skulle också kunna uttrycka det så att den läsare som "förstår" indianbokens kraft, på något sätt är "drabbad".
Det finns säkert paralleller av andra läsupplevelser, t ex lyriken som drabbar läsare o s v.
DEFINITIONEN AV INDIANBOKEN
På grund av att den drabbade läsaren säkert behöver somliga ingredienser för upplevelsen av det väldiga drabbade, mystiska i läsningen så finns det nog vissa kriterier som är lätta att se. Tyvärr är nog så att när indianintresset i t ex Sverige fick en ny vinkel med starkt socialt engagemang och "tycka synd om" -texter så upphörde indianboken att finnas so sådan. Alltså av den gamla sorten. Helt plötsligt fanns det litteratur, och god sådan, om indianer och deras utsatthet i nutiden. Men dessa böcker doftade inte på något sätt "indianbok" som den drabbade förstod den. Här fanns ingen blick mot ursprung, överlevnads teknik, etnografika, det sublima,